De begge kamrarnes ledamöter begäsvo sig i proi cession från sina samlingsrum till kyrkan. Texten vid altaret var hemtad ur Johannis evangelium, 8 kap. 31 och 32 verserna. Texten till predikan var hemtad ur Pauli bref till de Galater, 5 kap. 18 och 14 v. så lydande: Men, käre bröder! I ären kallade till sribet: allenast ser till, att I icke låten fribetena gifva köttet tillfalle, utan genom kärleken tjenar den ene den andre. Ty all lagen varder fullbordad uti ett ord: det är: älska dia nästa som dig sjelfX. Ämnet för predikan var Den sanna friheten till sin art och sina verkningar, Eiter gudstjonstens slut begäfvo sig kammarens ledamöter till rikssalen, gom Öppnats kl. half 1 och var uppfyld af åskadare. Af de kungliga damerna voro drottniogen, prinsessan Lovisa samt hertiginnorna af Östergötland och Dalarne närvarande och intogo jemte uppvaktningar straxt före processionens ankomst sina platser å den kungliga läktaren. Vid processionens iutågande i rikssalen blåste en afdelning af Lifgardets till bäst musikkår den sedvanliga festmarschen, hvarmed den fortfor tills konungen intagit sin plats på thronen, bakom hvilken konungens stora vakt var placerad. Till höger om konungen satt hertigen af Östergötland och till venster hertigen af Dalarne. För diplomatiska kåren voro särskilda platser anvisade. De i processionen deltagande intogo de för dem anvisade platser. Talmännen framförde härefter hvar för sig i kamrarnes namn afskedshelsningar, hvarpå statsrådet och chefen för elivilaepartementet uppläste riksdagsbeslutet. Konungen upplöste derpå riksdagen och hemförlofvade ledamöterna med följande ord: Gode Herrar och Svenske Män! Vid gränsen af det första betydelsefulla tidskiftet för den nya Riksdagens verksamhet, går dess tredje möte nu till ända. Geuom det trägna arbete, som stådse utmärkt Edra sorhandlingar, och med den vana vid den nja ordningen, som I redun förvärfvat, har det lyckats Eder att utan ofverskridande al den tid, grundlagen tillmätt en Riksdag för dess sammanvaro, gifva åt många maktpåliggando ärenden en utredning, som ledt till åsigternas förening och tili beslut, som icke skola blifva utan inflytande på vår framtida utveckling. Den behandling, I egnat mitt förslag till nytt föreningsfördrag mellan de båda brödrarikena, lemnar elt glädjande vittnesbörd om Eder benägenhet att befästa föreningens styrka. Med tillfredsställelse har Jag inhemtat de beslut, genom hvilka I bifallit det af Mig framställda förslag om grundräntornas förvandling i penningar. Beslut, på en gång så ingripande i djupt rotade förhållanden och sramgangna ur så litet häftiga strider, ådagaligga, både att tiden var mogen för den föreslagna förändringens geuomförande och att dess vidd varit lämpad efter förbållandenas kraf. På jordbrukets ställning skola dessa beslut, som Jag hoppas, utosva en välgörande inflytelse. Edert bif.ll till min framställning om ordnandet af de allmänna skogarnes förvaltning skall betrygga utvecklingen af denna maktpåliggande gren al den inre hushållningen. Delande Eder uppfattning om behofvet af en ytterligare utvidgad religionsfrihet och af ett ända mälsenligare ordnande af satigvården, skall Jag åt edra framställningar i dessa vigtiga ämnen egna en omsorgsfull pröfning. Beredvilligt hatven I, så vilt på Eder ankommit, bidragit till nödens lindrande i de landsorter, der jorden nekat att gifva odlaren en för hans uppehälie tillräcklig skörd. Vi skiljas under det hopp, som lifvas al en för våra tegar gyosam väderlek, att ljusare tider snart skola gry, då landet åter skall ebjuda hvarje id g arbetare hans dagliga bröd. Då Jag nu förklarar detta Riksmöte afslutadt och med eder sänder Min helsuing till kretsen af de hem, till hvilka I nu återvänden, så sker det med den Önskan, att den Allsmäktige, som leder våra öden, framgent måtte öfver fäderneslandet hålla sin skyddande hand och med framgång välsigaa hvarje redligt sträfvande för allmänt väl, hvarje enskildt arbete för uppfyllande af hemmets stilla pligter! Jag förblifver Eder, Gode Herrar och Svenske Män, alla samiligen samt hvar och en isyanerhet med all Kunglig Nad och ynnest städse välbevågen. Konungen återvände nu till sina rum, företrädd af processionen i samma ordning som deniakttagit till rikssalen. I grefve Lagerbjelkes å Första kammarens vägnar hållna afskedstal på rikssalen anstå des en återblick på riksdagens arbeten. Talet slutaue med en lyckönskan i avledning af prinsessan Lovisas förestående förmälning. Andra kammarens talman yttrade: 5. A. Kl — Den underdaniga afskedshelsning, som nu frambäres, bar för ledamöterna af riksdagens Andra kam mare en mer än vanligt djup betydelse. Vi hafva nemligen, så vida ej oförut-edda omständigheter inträffa, fullgjort vårt uppdrag och gå att återlemna detsamma till dem, af hvilka det blifvit oss anförtrodt. Huru arbetet är uträttadt, skola i främsta rummet de bedöma; men ännu säkrare skall likväl uomen fällas af den framtid, på hvars tunga oveld siter. Ingen bland oss är nog förmäten act tro sig I hafva i alla atseenden uppsylit sin pligt. Hvarje redlig medborgare hyser vida mindre anspråk och ur nöjd med samvetets vittnesbörd, att han handlat efter bästa förstånd och ej haft annat mål för ögonen än fäderneslandets vällärd. De trenne år, under hvilka den afgående kammaren deltagit i lugsuftningen och beskauningsrättens utöining, halva onekligen varit synnerigt brydsamma. Landets svåra ekonom ska sällniog har icke blot förhindrat ett onskvärdt ashjelpande at alla statsbehol, utan tillixa hus folket sjelt tramkallat en oro och en nedstäamdhet, sum icke kunnat undgå att inverka åfven på dess ombud. Det är under sådana förhällanden en grannlaga konst att hvarken blunda sor stundens forlägenheter eller låta sig af dem förledas till okloka och af misströstan ingitna åtgärder. Visst är, att Sveriges folk i långt värre tider företett verldsbekanta prof på hvad undergijvenhet och förtröstan förmå att åstadkomma. Och samma starke ande lesver än, trots alla försök att döda bonom. Mätte emellertid pröfningens dagar ej förlängas, utan jorden gilva god äring och näringarne åter uppblomstra. En ny kammare skall då med nytt mod och måbända bättre framgång fortsätta sin soreträdares verk, men aldrig skall den varmare än den, som uu lemnar sin plats, nedkalla Guds välsignelse öfver konung, konungahus och fådernesland. Denna kammares ledamöter tro och hoppas, att de äfven i sina hembygder får vara i E. K. Mit nådiga ynnest och bevågenhet inneslutna. Efter högtidligheten på rikesalen samlades kammarens ledamöter i sina plenisalar, dervid hvardera kammarens talman höll ett afskedstal, hvilket besvarades i Första kammaren af srih. Sprengtporten och i i den Andra af br L. J. Hierta. Biskop Sundbergs afskedstal till Andra kammaren var af följande lydelse: Mme herrar! i Vårt arbete är fullhardadt och dat åtorstår ana. I