Göteborgsposten – 18 maj 1869, sida 1

Riksdags-Kaleidoskop. XXXV. Man behöfver visst icke ega siareförmåga, utan blott vanligt sundt förnuft och nägon kännedom om det svenska skaplynnet, för att tydligt inse, att bland alla de beslut, som under den nu snart tillryggalagda riksdagsperioden blifvit fattade Åi välment syftemäl, skall det hvarom begge kamrarne blefvo enre den 5 Maj 1869, företrädesvis ådraga den stora allmänheten enorma uppoffringar, men tillike, sedan allmänheten derom vunnit en ganska dyrköpt erfarenhet, åstadkomma en serie af tvister, trassel och obehag både inom och utom representationen. För att befrämja en ny industrigren beslöt riksdagen att återigen beträda skyddssystemets slippriga bana. Man gjorde så i den barnsliga föreställningen att derigenom skulle landtbruket och dess idkare lika säkert som skyndsamt skära guld med täljknifvar. Man antog nemligen ett högst kuriöst beskattningssystem å den inhemska betsockertillverkningen, men på sådana grunder som redan om några år skola alstra åtlöje och harm. Med blicken ensamt fästad på den industri som man ville uppamma, gaf man den fyra tribetsår (intill den 1 Juli 1873), emedan den tilldess endast är en svag planta som fordrar skydd. Men man glömde i brådskan, att genom detta skydd tilldelades äfven den betsockerfabrik, som redan åtnjutit 10 å 12 frihetsår, och som redan af den seckerförbrukande allmänheten uppburit mer än 1!, million rdr i premium, ytterligare fyra frihetsår, hvarigenom ifrågavarande fabrik under nyssnämnde period hugnas med en vinst, uppgående till närmare en half million rdr — möjligen ändå mera om fabriken, hvilket är sannolikt, tager tiden i akt och ökar sin tillverkning. Gripen af en stor idk bortsuddade representationen sålunda den ena dagen närmare en half million rdr, som det af skatter utarmade svenska folket får uppoffra på en fabrik och till förmån för ett fåtal aktieegare; en annan dag yfves samma representation öfver sin beundransvärda sparsamhet, då den åt staten räddar hela sex riksdaler af två riksdagsnotariers dagtraktamente. Om ingen nedsättning i nu gällande råsockerstull (10 öre pr 66) beslutas, och mot en sådan åtgärd skall naturligtvis det snart öfvermäktiga betsockertabrikations-intresset inom representationen, på det aldra ifrigaste uppträda, så blir, enligt riksdagens nu fattade beslut, betsockerskatten från d. 1 Juli 1873 till samma dag 1876 2 öre pr 4, under de tre soljande åren 4 öre, under de tre derpå följande åren 6 öre och under de tre följande åren, intill 1885, 8 öre. Det är otvifvelaktigt att med så stora fördelar i perspektiv skall man skynda att anlägga betsockerfabriker, och med temligen vissnet kan antagas att redan inom några år skall tillverkningen af sveuskt socker medföra en be: tydlig minskning i råsockerinförseln och följaktligen äfven i statens tullinkomst. Rege ringen kan icke under dessa förhållanden före