Göteborgsposten – 15 maj 1869, sida 1

oss ej tullt så tillfredsställande. 0riginalerna utgöras af ett landskap, en genre och 5 studichufvuden, hvaribland en gnumma är en i mycket karakteristisk bit. Det hela förråder lofvande anlag, hvilka inom vårt samhälle utan tvilvel icke skola sakna den uppmuntran, de förtjena. Till ogemen fägnad för det uppväxande slägtet började Liphards Afrikanska Cirkus och Apteater i Thorsdags sina föreställningar på Lorensbergs teater. Men äfven gammalt folk kan för en eller ett par gånger finna nöje i dessa understundom till det otroliga gränsande bevis på menniskans herravälde öfver djuren. Nägot kostligare än apparitionen af markisinnans i fullt livrå och lanterna utrustade betjent, kan man knappast se; det är en komisk typ skapad at naturen sjelf, som den mest fulländade menskliga konst skulle ha svårt att efterhärma. Om vi icke misstaga oss är det samme tartist, som utför uppassarens roll i den löjliga middagsscenen, en roll som han -utför med en verve och en behändighet som skulle kunna tjena till mönster för mången kypare, enkannerligen i rikets andra stad. Geten smeralda är höjd öfver allt beröm och likaså de dresserade pudlarne. Hvad konstberidaren Robinson specielt beträffar torde det vara rådligast att instämma med en förtjust åskådare: De va en hund te å vara skicklig!t I annat fall torde nämnde syrsotade notabilitet nog icke akta för rof att — skälla ut oss. Kyrkostämman i Domkyrkan sistl. Onsdag aflopp lugnare än man kunnat förmoda, oaktadt en större deconsiture svårligen någonsin lidits af något parti, det der velat uppträda som ledare. Det var ett nederlag, hvilket som allt stort skedde tyst men grundligt, och det oangenämaste, ja, hardt när det enda stötande som vid tillfället föreföll, var det försök som af en närvarande prestman gjordes att inleda församlingen i processmakeri, ett försök, som smakade mera af juridiska än teologiska sakulteten och allraminst hedrade en inom församlingon så pinfärsk fridens bådbärare på jorden. Pingsthelgen tillstundar och kommer den vackra väderleken att fortfara, hvilket torde vara att antaga, skola såkert dessa pingstdagar för mången bli en källa till idel ljusa och glada minnen. Vi meddela på annat ställe i dagens N:o en öfversigt af de tillfällen till utflygter ur boet som erbjudas under helgen. Krönikeskrifvaren har benäget fått del af nedanstående vigilans-korrespondens, hvilken torde kunna betraktas som det praktfullaste i pekoralieväg, hvarmed han någonsin haft nöjet att uppvakta sina läsare. Brefven, som i original befinnas i vår ego och, om så önskas, kunna tå beses af eho det lyster, äro skrifna af en kammakare i en af våra grannstäder och utanskriften på dem båda lyder sålunda: Till Herrn N. N. Handlanden här i — — — Vi återgifva dessa klassiska opera utan alla reflexioner och kommentarier, hvilka måhända skulle töra oss längre än ett godt skämt tillåter. Så här lyder det första: Aktningsvärja Herr NI Ursäkta mig åm jag besvera med nogra rader ; för jag kann bettra (!) tala med pennan än mundli. Besta Herra nothen drifva mig till denna steg; ursäkta mig; åm jag som en Fremlig utan Vän och hjelp i detta landet söka hjelp hos Herrn. mit Yrke är kammakare, jag är bosat här i — — — men har myket ond att få horn, för; bär i Staden faller ai myke born, många gånga har jag gåt till — — — efter, och en gång möte Herrn mig på hemotvegen. men änu har gåt jag nära 14 dager utan arbet blot för material skuld. Jag vet att Herrn är straks i behof åm kamma; och var Herrn 80 god och lofva mig att ta kammar utaf mig. jag skulla knappast tro; att Hecer N kann vara ond på mig, åm jag söka hjelp hos Herrn. Jag seta alll mit förtroen mit bopp och tröst på Herrn och jag är ofveriyget, att Herrn intet neka mig på detta vilkur; : inom en monads tid skulla jag betala med kamear; eller inom två monad mod pengar hvilket Herr N. behagar, naturli vis på Revors med rentor : Besta Herr N. var so god och hjelpa, blot denna gång en fattig; men erlig handverkare ur noth med en 25 Rdr. att jag kann skaska mig horn igen jag kann och vill gerna arbeta; jag har i en lång tid inte varit i — — och jag vet att der sius många horn änu, Herrn skall få vakra ordentlig g utaf mig. Om Herr N. vill vyrda sig att svara mig på på detta brefvet so är jag på Ögonblicket sjelf på stellet. men för all del förlåt mig min drystighef för nöthen drifva mig till detta steg. i största förhoppnivg slutar jag. och teknat sig orta kammar Ömtmjukast tjenare N.N. forlåt min skrifvelse som utländare kann jag ai so rikti skrifva svensk. — — — d. 14 Mars 186— Alt den stackars utländaren kammakaren, som af ett oblidt öde blifvit försatt på en hornlös ort, fick sin blyga bön upptylld, bevisas af följande utdrag ur ett senare bref till samme hr N. Besta Herr NI Ursäkta jag tröjate so längen; men det gå inta so fort att göra kammar och tenkta jag att lemna alla på en gång so många jag kunta få ur dessa horn. — — — —, jag är Herrn myket take skuldi för Herrn var 80 god och beralta Horn för mig. besta Herre jag gå in på att göra so många kammar som Herrn behöfvar hela året igenom, Herrn behöfva visst intet mer, än jag kann ensam årka att göra, var god och låt mig få de, so har jag åtminsta en stellan som jag mig kann styta på, för jag är en myket fattig nyborjare jag kan intet stäh ensam — jag var i 2. mond aldeles utan arbet tills jag fik dessa Horn igegenom IIerrn — — — — — — — — — — — —