Veckokrönika. Vartankar. — Slutad operasäsong. — Plötslig fotografivurm. — Något om de sceniska anordningarne för nästa höst. — Replik. — Hr Blombergssons Scenerier. — Från Musei tafvelgalleri. — Liphardska apteatern. — Anstötligt. — Pekoralier. Vären är kommen, På sina kransar Ängarne binda, Himlen är blå. Pilträden bära Galläaula fransar, Tufvorna vagga Ljusalfer små! Ofverallt, i skog och mark, sväller naturen af nyfödd lefnadslust och den pånyttfödelse, som genombäfvar modren Jorden, kommer äfver hennes, stoftets barn att spritta af vårfröjdsförtjusning. De små tumla om i gröngräset, binda buketter af sippor och styfmorsblommor och dricka helsa och lif ur naturens egen skummande pokal, åldringen fattar sin krycka och stapplar ut i naturen för att ännu en gång känna sina skrynkliga kinder smekas ö af vårvindens fläktar. Våren är hoppets tid! Den skickar en stråle af sin gyllene sol in i