Göteborgsposten – 13 maj 1869, sida 1

diskuteras, hade den från början föga talrikt församlade stämman minskats till den grad, att den utom kyrkorådet och kyrkobetjeningen endast uppgick till några få personer. Tal. öoskade vidare att för framtiden split och oenighet icke skulle vara de enda drifvande orsakerna till att kyrkostämmorna blefvo talrikt besökta, och uttalade sina förhoppning, att församlingen icke skulle göra någon invändning mot bans bestämda yrkande att få afgå från den plats i kyrkorådet, som han under 14 år innehaft, och skulle han deri sett ett erkännande från församlingens sida af den verksamhet han under denna tid kunnat ådagalågga. Det skulle vara honom sardeles kärt att fortfarande med intresse följa församlingens angelägenheter, liksom han egnade varma välönskningar åt det nya kyrkorådet. Till slut ville han ännu en gång allvarligen lägga församlingen på hjertat att begagna sig af sin rösträttighet vid alla förekommande fall, icke blott vid val utan äfven då det rörde ekonomiska frågor. Domkyrkolörsamlingen vore en af de högst få församlingar i Sverige, hvarest per capita-omröstningen vore gällande. Den lika rösträtten vore något som i våra dagar högljudt påyrkades från alla håll: vid folkmötena, inom Pressen och i riksförsamlingen, hvarest nyligen saknaden af allmän rösträtt till och med framdragits som ett af skälen till den inom landet tilltagande nöden. Tal:s varmaste önskan vore derföre, att denna dyrbara förmån af församlingen allmänt icke blott skulle begagnas då det gällde rent personliga intressen, utan att man måtte sätta värde på och utöfva den icke blott på ett värdigt utan älven på ett praktiskt sätt. Tal, slutade med att uttrycka sin tacksamhet för det förtroende som under hans mångåriga verksamhet kommit honom till del och hvarpå han nyss i Icktor Fagerberge anhållan rönt ett nytt prof. . På framställd proposition om bisall följde ett kraftigt ja, hvarefter lektor Blomstrand i valda ordalag framförde församlingens tacksamhet till hr Berger, tagande fasta på hans löfte, att äfven sedan han utgått ur kyrkorådet bistå församlingen med råd och dåd. Till hr Bergers efterträdare i kyrkorådet utsågs, på förslag af lektor Fagerberg, enhälligt häradsh. F. M. Colliander. Nästa fråga var godkännandet af sterbhusnotarien Ad. Hrusetbitzs alsägelse af ledamotskapet i kyrkorådet, hvartill han utsågs vid sista kyrkostämman d. 26 sistl. April. Mot denna afsägelse hade pluraliteten af deltagarne i kyrkostämman ingenting att anmärka. De enda som uppträdde mot bifall voro handl. A. Tillström, hvilken redan förut rörande hr Bergers afsägelse yttrat sig i samma riktning eller att i godkännande at dylika afsägelser låge ett prejudikat för tramtiden, samt pastor C. Fehrman, som framkom med det högst egendomliga forslaget att hr Brusewitz skuile vid laglig domstol öfverklaga det på honom fallna valet eller med andra ord processa med församlingen. Detta sistnämnda förslag bemöttes af hr Berger med vederbörlig skärpa, hvarefter hr Brusewitiis anhällan af församlingen bifölls. Då nu nytt val i hans ställe skulle anställas föreslog hr Berger, understödd af en stor pluralitet, sockerbagaremästaren hr G. P. Folkersson, men då flera kandidater af olika personer framställdes begärdes votering, hvilken derefter försiggick på samma satt som vid sista kyrkostämman eller sålunda, att de röstandes namn uppropades af ordf. och af sekreteraren till protokollet antecknades. Valet uttöll sålunda att hr G. P. Folkersson valdes med stor pluralitet eller med 80 röster. För öfrigt erhollo: handl. A. Tillström 13, lektor E. 5. Fagerberg 8 och skeppsmäkl. Aug. Letfler 2 röster. Af det anförda framgår, att just samma personer, hrr Colliander och Folkersson, som vid sista stämman utroterades ur kyrkorådet, vid denna stämma nästan enhälligt blefvo återvalda, ett glädjande faktum, hvilket utan vidare reflexioner tillräckligt talar för sig sjelft. Sedan rådman P. A. Gabrielsson blifvit vald till ledamot i taxeringspämnden efter rådman G. Kennedy, hvars afsägelse af förtroendet bifölls, och sedan hrr Berger och Fagerberg erhållit i uppdrag att nästa Lördag verkställa justeringen af dagens protokoll, upplöstes denna betydelsefulla kyrkostämma, hvaraf minnet, med skäl, länge torde komma att fortlefva i Domkyrkotörsamlingens annaler. Skarpskyttekåren. Vid styrelsens senaste sammanträde beslöts att Goteborgs skarpskyttekår skulle i sin mån lemna en gärd al erkänsla för hvad August Blanche verkat till skarpskyttesakens fromina inom riket, genom insamling at frivilliga bidrag från kårens medlemmar till resande af en minnesvård öfver hanamoch sknlle en anteckningdista tär Ös