Göteborgsposten – 13 maj 1869, sida 1

— Jag finner ej faran öfverhängande. Allt som var att göra har blifvit gjordt... man måste låta sjukdomen ha sin gång ... jag skall återkomma. Han återkom också verkligen följande dag och likaledes dagarne derefter, ty det var först mot slutet af påföljande vecka som Maurice blef förklarad utom all fara. Samma dag berättade han för sin far hela uppträdet i Recheskogen, hvars minsta detaljer voro noga förvarade i hans minne. Då han slutat, yttrade huns far: — Är du fullkomligt säker på Mariannes svar? Sade hon verkligen, att om hennes far gåfve sitt bifall till ert giftermål, skulle hon vägra sitt?... — Hon sade mig det. — Och hon älskar dig? — Jag är säktr dorpå. — Har du ej misstagit dig på herr Lacheneurs ton då han yttrade till dig: Men så gå, olycklige!? ... — Nej. Herr dEseorval stod ett ett ögonblick tankfull. — Det är alldeles oförklarligt, mumlade han. Så sakta att hans son ej kunde höra det tillade han derefter: — Jag skall uppsöka herr Lacheneur i morgon; det måste bli förklaring på denna hemlighet. Det hus dit herr Lacheneur tagit sin tillflykt var beläget högst uppe på Rocheheden. Som han sagt, var det en låg och trång koja; men den var ingalunda sämre än många andra bondgårdar.