Göteborgsposten – 11 maj 1869, sida 2

Nilssons sång full af omhet. I anåra akten var duetten mellan Lucia och hennes broder ytterst effektsull. Det korta klagande solot för Lucia med hvilket pjesen börjar är oemotståndligt rörande sådant det sjunges af m:ll Nilsson, hvilken beundransvärd som hon är i de lysande passagerna, är ännu bättre i den uttrycksfulla genren. I den ståtliga finalen utvecklade m:ll Nilsson den största dramatiska förmåga; men det var isynnerhet vansinnighetsscenen i tredje akten som var den största af alla hennes triumfer. En sång så enkel och så förfinad som den i andantot i arian bar sällan blifvit börd. Hon inträder fullkomligt i situationen och resultatet är en beundransvärd blandning af känsla och stil, till hvilken blott epitetet poetisk kan läggas. Huset var öfverfyldt.