kandidat. Vensterns styrka var 99 röster, den yttersta vensterns 31. Bismarcks organ Nordd. allg. Zeit., som hoppats ett annat resultat, emedan Deakpartiet ej tål Preussen, är naturligtvis mäkta förgrymmad. I Böhmens hufvudstad Prag och trakten deromkring har det rådande halfva belägringstillståndet upphäfts, emedan befolkningen åter är lugn. De czechiska partiorganerna äro naturligtvis af annan mening och säga, att förhållandet är värre, men ej bättre än förut. Man vill åter hålla folkmöten, för att visa sanningen i detta påstående; dock är det tvifvelaktigt, om befolkningen skall kunna åter förmås att låta sig ledas af dessa i grunden ryska intriger. Den af Österrikes regering inspirerade wienertidn. Neue freie Presse offentliggör en skrifvelse från den österrikiska militärtidskriftens redaktör, enl. hvilken den bekanta preussiska depeschen af d. 20 Juli 1866 autentiskt bevisas ej hafva meddelats af v. Beust, utan af armeöfverkommandot, hvilket erhöll den, sedan den blifvit under kriget uppbringad. Saldanhu har utnämnts till Portugals konseljpresident. Man väntar äfven hans utnämning till utrikesminister. Senare Post. Valrörelsen i Paris börjar bli allt lifligare och alla husväggar betäckas med valmanifester. Den lille Thiers utvecklar isynnerhet stor ifver i detta sall, der han bor i den bekante orleanisten Berryeres forna boning i närheten af Place Vendome. Der skall så att säga hållas ett permanent valmöte. Alla Thiers vänner insinna sig talrikt, deribland Remusat, Duvergier de IIauranne, som bekant hans förtrogne vän, Pråvost-Paradol m. fl. Der talas om allt. Redaktören af Opinion Nationale, Gueroults kandidatur, motarbetas starkt. Man förebrår honom isynnerhet, att han lugnt böjt sig för diktaturen och visat en alltför stor förkärlek för Haussmanns förstöringsraseri. Prevost-Paradol har nu äfven utfärdat sin valskrifvelse, hvilken isynnerhet framhåller, hurusom det nu gäller att ersätta det personliga regementet med en parlamentarisk regering. Jules Simons återval i Paris är fullkomligt betryggadt. Hans motståndare är advokat Lachaud. I departem. Loire uppträder vicomte de Meaux som kandidat. Han uttalar sig i ein valskrifvelse med stor kraft för freden. Detta är ganska betecknande. Med synnerlig spänning motser man valkampen inom Paris tredje valkrets, der Emile Ollivier, som af den egentliga oppisitionen anses för affälling, uppträder mot de demokratiska kandidaterna Bancel, Durier och flera andra. Bancel, som anses för hans hufvudmotståndare, har af 1,075 valmän inom 3:dje valkretsen mottagit en inbjudning att uppställa sig emot Emile Olivier, derför att denne gjort sig ovärdig demokratiens förtroende!Af denna anledning offentliggör Ollivier följande skrifvelse till Bancel: ÅGenom att mottaga de 1,075 valmännens uppmaning, har ni förbundit er till att i min närvaro bevisa, det jag är ovärdig demokratiens förtroende, ty det är af detta skäl, som kandidaturen lemnate åt er. Jag uppmanar er att offentligt uppfylla denna eder förpligtelse. Jag beder er skicka mig tvenne af edra vänner, hvilka jag skall sätta i förbindelse med två af mina vänner. De kunna då gemensamt utvälja en stor lokal, välja en ordförande, skaffa sig pålitliga stenografer och bestämma timmen för mötets hållande. Då alla förberedelser blifvit gjorda, skola vi framträda inför den församlade mängden. I eder egenskap af anklagare skall ni först erhålla ordet, för att bevisa edert påstående om att jag är ovärdig. Jag skall då svara. Våra tal skola noggrannt antecknas, och dagen efter kan Frankrike döma emellan oss. Vi veta ännu icke om Bancel mottagit denna utmaning. Bancel och hans vänner ha redan hållit ett större möte på Chåtelet-teatern, i hvilket kandidaten höll ett föredrag om Corneilles Cinna eller Augusti vishet, fullt med bitande anspelningar på kejsaren och statsministern Rouher. Hans tal, i hvilket han äfven prisade Victor Hugo, blef mottaget med ett så stormande bifall, att poliskommissarien måste varna de närvarande. Dagen efter talade Bancel på ett annat ställe, äfvenledes under lifligt bifall af åhörarne, hvilka beledsagade honom under hurrarop till Palais Royal. Henri Rochefort har i den nya tidningen Rappel våldsamt angripit den hittills varande oppositionen inom lagstiftande kåren, derför att densamma Ålugnt satt sig ned, då den blifvit slagen. Den gode Rochefort vill väl att oppositionskarlarne skola vädja till