Göteborgsposten – 10 maj 1869, sida 1

— — — —— — — Göteborg d. 10 Maj 1869. Väderleken. Den under de tre senaste dagarne inträffade, välgörande nederbörden och den milda temperaturen ha framdrifvit växtligheten med en förvånande hastighet. Marken står nu öfverallt grön, träd och buskar ha slagit ut och sedan natten till i går ett ihållande, stridt regn fallit, följde den vackraste vårdag med vid middagstiden nästan sommarlik temperatur. Otaliga menniskomassor voro också i rörelse under hela dagen, på e. m. hvimlade allörna af värluftsinsupande promenerande, och Lorensberg, hvarest musik såväl på middagen som på aftonen utfördes, var innan-och utan uppsylldt af gästen. På exercisheden rådde äfven friskt folklif och stadens omgifningar i allmänhet företedde en sådan tafla af brokig rörlighet, som endast en större stad, och speciellt Göteborg blott på sådane dagar, brukar framvisa. Väderlekstelegram af gårdagen från Paris meddelar, att igår fortfarande rådde dålig väderlek vid Europas vestkust. Barometern har åter stigit vid Sveriges kuster. Svag vind rådde i Sverige och Norge. Italienska operan afslutade i Lördags sin sejour härstädes. I afskedets ögonblick syntes det bäst huru högt vår allmänhet skattat det värderade sällskap, hvarifrån den nu skulle skiljas, Så skallande applåder, så många och så täta inropningar, ett sådant blomsterregn, påminna vi oss knappast förut ha bevittnat i Nya Teatern. Icke nog med att de qvinliga artisterna hvardera inhöstade en rik blomsterskörd, äfven de manliga erhöllo buketter, hvilka till undvikande af förvexling voro försedda med namnsedlar. Artisterna för aftonen voro i allmänhet synnerligen vål disponerade och såväl utförandet af scenerna ur Faust, hvari mill llolmbergs vackra röst gjorde briljant effekt, som Don Pasqualen, deri hr Castelli öfverträffade sig sjelf, var väl förtjent af det bifall, som egnades deråt. Duetten mellan don Pasquale och Malatesta måste också gifvas dacapo, ett förhållande som i öfrigt inträffade ricos utrop till henne: Du falska! berättigadt. Ilr Sabattini var en eldig och passioett par gånger under aftonens lopp, namneligen efter fru Narinonis favoritaria ÅOSscar lo sa etc. Scenerna ur Trubaduren voro en nyhet för säsongen. M:ll Caris Azucena ären i sina minsta detaljer fulländad konstskapelse, som nu som alltid ryckte publiken med sig. Etter utförandet af den stora arian i andra akten töljde också en åska af bifall och ett regn af blommor. M:ll Domasi, Leonora, hade momenter, hvari hennes silfverstämma framträdde i all sin skönhet, men ometelbart derpå andra, som äfven i vokalt hänseende gjorde Mannerad trubadur och hans röst i de stora rusningsscenerna af god effekt. Hr Guadagnini var jemn och oklanderlig som alltid och hr Garcia hade i ganska betydlig mån modererat det sataniska i sitt uppträdande. Efter föreställningens slut inropades samtlige artisterna och publiken gaf sig icke förr än äfven de, som redan klädt om sig, framträdde och mottogo sin tribut af den allmänna hyllniogen. Äfven hr Strakosch framropades och helsades med kraftiga applåder, hvarefter han med några ord tackade publiken för visadt intresse och öfverseende. Klockan var öfver 11 då föreställningen slutade och redan kl. 5 igår på morgonen afreste sällskapet med ängs. Excellensen Toll till Kristiania, härstädes qvarlemnande synnerligen angenäma minnen. Tjugoätta representationer ha gitvits under sällskapets vistande härstädes och 6 fullständiga operor, nemligen: Barberaren i Sevilla af Rossini, Faust af Gounod, Don Pasquale af Doni 4 retti samt Maskeradbalen, Den Vilseförda och Rigoletto? af Verdi samt dessutom 800I ner ur ÅTrubaduren. ; Till Kristiania afreste sällskapets kamt. lige medlemmar, med undantag af mill Amanda IHolmberg, som här lemnade detsamma. Dessutom medföljde orkesteranföraren, hr W. Dahl, och 11 korister, 5 qvinliga och 6 manliga.