Göteborgsposten – 10 maj 1869, sida 1

Herr Lecoq ). Å(Roman af Emile Gaboriau. (Ösvers. fr. Franskan.) Hon tog upp Marianne Lachencurs bref och läste högt: sBästa Blanche! Ni vet att hertig de Sairmeuse är återkommen. Han har öfverraskat oss som ett åskslag. Min far och jag voro alltför vana att ense som vår egendom hvad som blifvit antörtrodt åt vår trohet; vi ha blifvit straffade derför ... Med ett ord, vi ha gjort vår pligt, och i denna stund är den helt och hållet uppfylld... Den som ni kallade er väninna är nu endast en stackars bondflicka, liksom hennes mor en gång var ... Den finaste granskare skulle ha blifvit narrad af fröken Blanches skenbara rörelse. Man skulle kunnat svära på att hon hade största möda i verlden att återhålla sina tårar. Verkliga förhållandet var att hon blott tänkte på att af Martials ansigsuttryck söka utforska hans känslor. Men nu var han på sin vakt; huns ansigte utvisade ett orubbligt lugn. Hon fortfor : Forts. fr. N:o 103.