Göteborgsposten – 7 maj 1869, sida 1

Herr Lecoq ). (Roman af Emile Gaboriau. (Öfvers. fr. Franskan.) Skön, nej! ... Men förtjusande vacker. Ilon hade stora mörkblå ögon och rika blonda lockar. Kanske skulle man kunnat önska att hon varit något större, men hennes växt var på ett förtjusande sätt afrundad, hennes händer voro små som ett barns. Ack! denna vackra yta ljög, lika mycket, ja mer iän marquis de Courtomius utseende. Denna unga flicka med den varma blicken hade en gammal kurtisans kalla själ. IIon hade i sin egenskap af enda dottern till en förnäm och rik man blifvit alldeles bortskämd i det kloster der hon blifvit uppfostrad. Smickrets gift hade hos henne gräft i brodden alla frön till goda egenskaper. Hon var ej nitton år ännu och dock hade hon ej sinne för ondra njutningar, än dem fåfängan och den tillfredsställda ärelystnaden skänker. Hon tänkte på en taburett vid hofvet, som en pensionsflicka drömmer om cn älskare. Om hon värdigats visa Martial någon uppmärksamet — hvilket hon gjort — var det emedan hennes far — — . N.a 102