Göteborgsposten – 3 maj 1869, sida 2

mottagandet än var, så vågade han sig icke destomialro att följa efter Martial, tillräckligt nära för att kunna höra;. Han hade sina afsigter dermed, ty han dröjde ej att utbreda sig öfver allt det förtal som vur gängse i trakten rörande herr Lachencur. Hvarföre valde han just detta ämne framför något annat? Hade han anat något om den unge marquisens passion? ... Enligt Chupins uppgifter var Iach eneur — han sade ej längre: herr — afgjordt en bedragare och återställandet af Sairmeuse blott ett spegelfäkteri, med ett ord Lacheneur egde tusentals, ja hundratusentals franes, alldenstund han skulle gifta bort sin dotter Marianne. Om den gaale tjufskytten hittills haft blott misstankar, borde Martial nu göra dem till visshet genom den liflighet hvarmed han frågade: — Huru, skall m:lle Lachencur gifta sig? — Ja, herr marquis. — Och med hvem? — Med Chanlouineau, herr marquis, dender karlen, ni vet, som bönderna ville slita i stycken på kyrkogärden, emedan han brast i vördnad mot herr hertigen. IIan ir en slipad skälm, och om Marianne ej hade goda klingande 6cus i hemgift åt honom skullo han aldrig gifta sig med henne .., Nej, visst icke, oaktadt hon är en mycket vacker flicka. (Forts.)