Göteborgsposten – 1 maj 1869, sida 1

Munnen full att taga?! — — Kanske ni har rätt. Välan Låt oss ej grondera! Må en hvar så godt han kan Fritt sig amusera! Skämtet vare fritt från tull Dagen utaf trefnad full, Glädjens ros i jordens mull Ymnigt må florera! Således, en glad första Maj, mitt herrskap, samt och synnerligen, vare sig att I firen den mellan fyra väggar i ert eget trefna hem, intra muros på något af stadens förfriskningsställen eller extra muros i Trädgårdsföreningen, på Lorensberg, hos fru Backlund i Stigbergslidens branter eller på 31:an, hvarest öfverallt dagen till ära förmodligen ingenting skall sparas för ärade gästers beqvämlighet. Lyckligtvis är 2:2 Maj en hvilodag — både för gästerna och uppassarne! Efter hvad vi tro oss veta hade meningen varit att äfven till i afton anordna en Vårfost i Nya exercishuset. Om så icke blifvit fallet ligger orsaken dels deri att anordnarne af den förra festen icke uppfyllde sitt gifna löfte att på inga vilkor låta nöjel förlängas öfver den bestämda tiden, dels i ett annat förhållande, hvilket väl förtjenar att närmare påpekas. Sedan dansen under hela aftonen fortgått utan störande momenter och under en glad och upprymd, men ingalunda bullersam sinnesstämning, fick sällskapet vid II-tiden en ingalunda efterlängtad tillökning af en flock bättre ungherrar, som, iförda ofverplagg, hvartill hos några en lättare eiflorshufva var fullkomligt i kostymen, med blossande cigarrer och under utstötande af för maskeradbaler i Bloms salonger icke främmande, men vid denna tillställning fullkomligt malplacerade och störande läten blandade sig i dansen. Att balen derigenom förlorade den anstrykning af ÅAnstand und Wirde, som den från början haft, var icke de öfriga balgästernas fel, men till förekommande af all säkerhet var detta helt visst den första och sista tillställningen, som utan sträng och oafvislig kontroll egt rum i Exercishuset, en lokal, vid hvilken alltför uppböjda minnen äro fästade för att den utan anmärkning ännu en gång skulle kunna profaneras genom pojkaktighet och öfversitteri hos några få individer. Levassor gaf Göteborg tillsvidare den och den, och för att uträtta hvad Carl XIV Johan och hans efterföljare på svenska tronen tills dato totalt glömt bort. Ian for att eröfra Finland liksom han förut eröfrat Sveriges hufvudstad. Men Rubinstein, jätten på pianot, han som redan har hela kejsardömet Ryssland samt storhertigdömet Finland med på sina tio fingrar, han hedrar deremot vår stad med ett besök och ger sin första konsert härstädes om Måndag i Frimurarelogens pelaresal. Hr R. medför på resan en egen sekreterare, som måtte ha fasligt mycket att bestyra om han skall annotera de alnslånga af superlatift beröm uppfyllda intyg om wästarens ojemförliga talang, som under hans triumftåg i Norden uppfyllt tidningsspalterna. Han medför äfven en egen stämmare, icke för att stämma publiken, ty den är nog ötverallt på förhand stämd för den ryktbare virtuosen, utan för att stämma konsertflygeln af Pleyel, Wolff C:o i Parisk. Vår musikaliska allmänhet skall utan tvifvel med glädje skynda att göra bekantskap med en af musikens heroer i vår tid. Allmänheten, denne månghöfdade kritikus, är eljest di allmänhet icke stort att lita på, icke minst den som bygger och bor i estaden vid Göta-elts stränder. Ni fordrar exempel. Se här icke ett, utan två! Hit kommer en af vårt lands grundligaste konstkritici och talangsullaste föreläsare, vårt lands, säga vi, ty vi hoppas att Sverige för alltid eröfrat honom från broderlandet på andra sidan Kölen. Han kommer år efter annat, kommer, talar och segrar. Allmänheten tränges på hans föreläsningar, njuter, beundrar och prisar föreläsningsstyrelsen som så förträffligt går dess önskningar till mötes. Händer sig så att föreläsaren för egen räkning anordnar en extraföreläsning. Ämnet är af intressantaste art, aftonen erbjuder i öfrigt intet offentligt nöje af högre värde och nu tror man väl att allmänheten, eller åtminstone den del deraf, som bevistat de af föreläsningsstyrelsen anordnade föredragen, skall skynda att mera direkt bringa den ärade gästen sin hyllning. Misstag! Knappt ett halft hundradetal personer infinna sig för att åhöra ett föredrag, hvartill man här icke snart torde få höra ett motstycke! Allmänheten har redan Jledsnat, och den dclicatesse (ett franskt ord, som betvder: finkänslighet), som, enbart den, on sådan afton bort fylla salongen, har be