Göteborgsposten – 30 april 1869, sida 1

Från Riksdagen. Onsdagens förmiddagssammanträden. I Onsdags sysselsatte sig Första kammaren under hela förmiddagssammanträdet med det af regeringen framlagda förslaget till ny föreningsakt mellan Sverige och Norge. I lormelt hänseende gjordes invändningar mot att, som utekottet tillstyrkt, forsl.get antoges hvilande till vidare grundlagsenlig b.handling. Grefvarne Henning Hemilton och 6. G. Morner samt hr Nordström ansägo söreningsakten vara af civillags natur och yrkade derföre att riksdagen måtte förklara sig förhindrad att behandla förslaget såsom grundlagsfråga. Justitie-statsministern de Geer, grefve G. A. Sparre, hrr Rydin, Waern, Charles Dickson, Bergstedt, statsrådet Berg, statsrädet Carlson samt hr Faxe uttalado sig allesammans för förslaget. I afseende på den formella bebandlingen visades att, om också 1815 års riksdag ansett riksakten icke vara af grundlagsnatur, ingenting hindrade Konung och två sammanstämmande riksdagar att upphöja en ny föreningsakt till grundlag, och detta vore så mycket mera nödvändigt som i föreningsakten voro intagna bestämmelser af så rent konstitutionel natur, att de ej gerna kunde blifva gällande i annan form än som grundlag. Hr Wallenberg fann det nödvändigt att förslaget måtte hvila till vidare grundlagsenlig behandling, så mycket heldre som mången säkert ännu icke gjort sig förtrogen med dess detaljer. För afslag talade egentligen blott hr L. Almqvist, som ogillade förslaget, hufvudsakligen af det skälet, att ingenting deri förekom om en unionel representation. H. exc. justitiestatsministern, jemte de talare, som förordade förslaget, förklarade, att ehuru önsklig en gemensam representation än vore för de Förenade rikena, hade man dock måst fästa sin uppmärksamhet på, huru äsigterna för ögoodl cket voro i brödrariket, der man allmänt motsatte sig en sådan institution. Men lå från båda ländernas representationer yttrats önskningar, särdeles från Sveriges sida, om en revision af örenengsstadgarna och man nu fått ett förslag, som jefrämjade unionens utveckling och fastare tillknöt öreningsbanden, och som meddelade mera bestämda öreskrifter om de diplomatiska ärendenas behandliog, Je båda ländernas skyldighet att deltaga i det ge3 ensamma försvaret m. m., borde man icke förkasta AA F5