Göteborgsposten – 29 april 1869, sida 1

stät ... Man skulle kunnat erhålla mycket af hertig de Sairmeuse med dessa fem ord. — Jarnibleu! . . . utropade han, hundrat asen livres!... Det är lätt att tala om för er med er förmögenhet! ... Men om det är er fulla öfvertygelse . — Är icke min förmögenhet äfven eder, min herre! . Ja, jag har sagt er min bestämda åsigt. Om ni tillåter skall jag sjelf uppsöka Lacheneur och rangera saken på ett sätt som ej sårar hans stolthet. Vi få ej stöta honom ifrån oss. — Lacheneurs stolthet! ... upprepade hertigen. Stöta honom ifrån oss... Hvad är det för prat? ... IIvarifrån härleder sig detta utomordentliga intresse... Han tystnade för ett ögonblick, men återtog derefter upplyst af ett piötsligt minne. — Ah! jag vet, jag vet!... Han har en vacker dotter dender Lacheneur... Martial smålog utan att svara. —Ja, vacker som en dag, fortfor hertigen, men hundratusen livres ... jarnibleu!... det är penningar, det!... Men om ni nödvändigt vill... Det var efter att ha utverkat sig denna tillåtelse som Martial två timmar senare begaf sig på väg, beväpnad med en bössa, som han funnit i en af slottets salar, för den händelse han skulle råka på någon hare. Den förste bonde han mötte utvisade vägen till den hydda, herr Lacheneur för framtiden skulle bebo ... — När ni få se en granskog på venster hand, sade denne man till honom, så gå igenom den .