Göteborgsposten – 29 april 1869, sida 1

bildning, och derföre ansåg sig talaren böra protestera mot ett sådant förfarande. Man undrade om hr Bergström — som icke var tillstädes då hr Larsson talade — skulle anmäla sig, och hvad han skulle svara, ifall han begärde ordet. Några talare yttrade sig emellertid om betänkandet innan hr Bergströms tur kom, ty anmält sig hade han. Sorlet i salen tystnade när hr B. uppropades. — En tillfällighet, sade han lugnt och långsamt, beredde mig den lyckan att slippa höra hr C. A. Larssons föredrag; men dess innehåll blef mig berättadt, och detsamma föranledde mig att begära ordet. Vid närmare eftersinnande finner jag dock lämpligast att icke begagna mig deraf. Jag har derföre två motiver. Det ena är, att det gifves antall, på hvilka, såsom jag antydde i mitt första anförande, tystnad utgör det bästa svaret. Mitt andra motiv är, att ingen inom denna kammare i så hög grad som hr C. A. Larsson, tagit i anspråk och fått åtnjuta privilegiet att säga hvad han vill. Detta är ett privilegium hvari jag icke vill göra ingrepp, och som jag icke afundas honom. om denna aparta strid kan visserligen sägas, att den kunde hafva undvikits. Men betänkligt är, om den oseden skulle vinna häfd, att i utskotts-betänkanden sådant opåtaldt inrymdes, som är oberättigadt, oskickligt eller vilseledande. Det är ätven troligt, att Andra kammaren hädanefter vid organiserandet af sina tilltälliga utskott skall gå till väga med större urskiljning vid val af ledamöter i desamma, än förhållandet hittills varit. —B ök