Göteborgsposten – 28 april 1869, sida 1

Herr Lecoq ). (Roman af Emile Gaboriau. (Ösvers. fr. Franskan.) Maurice ville svara, men ett buller af torra grenar gom brötos af, kom honom att vända på hufvudet. Tio steg derifrån stod Martial de Sairmeuse orörlig, stödd mot sin jagtbössa. Hertig de Sairmeuse hade sofvit illa natten efter sin återkomst, första natten efter Restaurationen, som han sade. Så otillgänglig som han påstod sig vara för de sinnesrörelser, som uppskaka vanligt folk, hade han dock erfarit ett djupt intryck af dagens tilldragelser. Han hade ej kunnat afhålla sig ifrån att tänka tillbaka på det förflutna, han som likväl gjort det till sin lag att aldrig reflektera. Så länge han varit under böndernas eller gästernas på slottet Courtomieu ögon, hade han satt sin ära i att synas kall och bekymmerslös. Men då han omsider befann sig i sitt rum, tillbakahöll han ej längre sin glädje. Denna glädje var också omätlig. Hvilken omätlig tjenst hade ej Lacheneur gjort honom genom att återlemna Sairmeuse! Denne olycklige som Forts. fr. N:o 95