Göteborgsposten – 26 april 1869, sida 1

Herr Lecoq ). (Roman af Emile Gaboriau. (Öfvers. fr. Franskan.) Då hennes msn ej svarade, tillade hon i tveksam ton: — Kanhända det vore klokast att ej lemna honom ensam åt sin förtviflans ingifvelser. Baronen darrade. Han anade blott alltför väl sin hustrus rysliga farhågor. — Vi ha ingenting att frukta, yttrade han hastigt; jag hörde Marianne lofva Maurice att i morgon vänta honom i skogen vid Röcho. Den olyckliga modren andades lättare. Allt hennes blod hade velat stelna vid tanken på att hennes son kanhända ämnade begå sjelfmord. — Då, svarade hon, skola vi kanhända af Marianne få veta skälet till herr Lacheneurs besynnerliga, oförklarliga uppförande. Hans vägran döljer någon hemlighet som öfvergår mitt förstånd. Herr dEscorval blef allt mer och mer bekymrad. — Gud förbjude, sade han, att denna hemlighet är den jag misstänker, den jag tyckte framskymta då Lacheneur sade till Chanlouineau, att han hade ett förslag att göra honom... Forns. tr. N:o 92.