Göteborgsposten – 22 april 1869, sida 1

skara representanter kommit i tillfälle att visa sina valmän huru påpassliga och talföra de varit. Under de tvenne dagar som förhandlingarne fortgingo, var krigsministern ständigt tillstädes i Andra kammaren. Hans tålamod och hans humanitet sattes på svåra prof, men de bestodo profvet förträffligt. Att afböra väl grundade anmärkningsr är icke svårt, men att nödgas afhöra obefogade, grundlösa, ofta illvilliga, stundom rent af oförsynta anmärkningar, och att ändå ständigt iakttaga den lugna värdigheten, är beundransvärdt. Genom sin moderation och sitt rättframma väsende förvärfvade sig statsrådet Abelin kammarens odelade högaktning. Man erkände hans goda vilja och uppskattade hans redliga bemödanden. Då närmare midnatten i Lördags kammaren hunnit till den 37:de punkten, hvari utskottet hade tillstyrkt indelningsverkets aflösning och en organisation af landttörsvaret byggd på grundsatserna af allmän värnepligt — för hvilken åtgärd utskottet strängt, men välförtjent illa tilltygades — inträffade en komisk episod. Sedan frih. Liljencrantz sästat uppmärksamheten på, att enligt hrr Hedlunds och John Ericsons yttranden afsågs med 37:de punkten allenast att få en utredning, men icke ett nytt förslag, så undrade tal. om ej något ord fanns i vårt språk som uttryckte en sådan önskan. Hr Hedlund hade sagt att den önskan som 1867 års riksdag uttalat endast var en kompromiss emellan stridiga åsigter, men då undrade tal. hvad det var för en kompromiss som förmått hr Adlersparre alt instämma i utskottets förslag. (Ur talman! ropade nu hr Adlersparre, vred). Derefter uttryckte tal. den önskan att man ville bringa sina opinioner i öfverensstämmelse med sina törslag, eller sina förslag i öfverensstämmelse med sina opinioner. (Skratt). Det dröjde en stund innan hr Adlersparre fick ordet, men då han uppropades var han ännu ganska vred och yttrade sig derföre temligen osammanhängande, men deraf framgick dock att frih. Liljencrantz hvarken framställt något förslag eller uttryckt några opinioner utan blott spelat fyrverkeri. Den 37:de punkten blef af begge kamrarne förkastad — ett härdt slag för Andra kammarens ledamöter i försvarsutskottet, hvilka på den förseglade sedeln hade fått in den i betänkandet och trott sig dermed hafva grundlagt ett godtköpsförsvar på 500,000 man och den af hr Hedlund äfven nu omtalade igelkotten.