Göteborgsposten – 19 april 1869, sida 2

när allting är så fredligt, hvartill behöfves då denna storarta:le militär-organisation? Jag skulle kunna inse dess nödvändighet, om det i ett oroligt och upphetsadt land vore fråga om att samla makten i starka bänder; men detta är ju icke hos oss fallet. Hos oss råder ju det allra största Jugn både inom landet ocb i förhållandet till utlandet. Hvartill skola då de stora militärkommandona tjena. hvilka kosta staten 130140,000 fres hvartdera, eller i rundt tal omkring 1 mill. årligen. Dertiil kommer, att dessa kommandon aro beräknade på att omgifva makten m:d yttre glans. Till hvarje sådant armkärskommando erfordras ett palats, och då det ej går an, att de civila myndigheterna stå tillbaka för armen, så måste äfven prefekten ha sitt palats. Dessa palatser äro mycket dyra; en täflan i glans och slöseri uppstår, hvilken tvingar kommunen att upptaga lån, såsom vi känna från staden Paris historia. Våra finanser äro emellertid så starkt betungade, att hvarje lättnad är kärkommen. Det skulle ej vara någon uppoffring för landet och möjligen icke heller för marskalkarne att uppoffra de 6 stora militärkommanduna. Frankrike skulle göra klokare i att närma sig den enkelhet, som varit våra republikanska armeers ära, i hvilka divisionsgeneralerna voro berömda fältherrar, gom kunna mäta sig med de största härförare i historien. Krigsministern Niel: Hr Picard tror, att landet skulle med glädje helsa nedläggandet af de 6 stora armåkommandona. Han säger vidare, att vi lefva i den djupaste fred och att vi derför gerna kunna minska vår arm6. Jag vill lemna en annan upplysning, hvilken både landet och församlingen skall enl. mitt förmenande skänka sitt bifall: det är, att vår armå, vare sig vi äro i begrepp att rycka i fält, sådan som den nu är och sådan budgeten ger oss den, är i stånd att fullt motsvara alla fordringar, som ställas till densamma. Det är visst, mina herrar, att vi ha fred, och jag tror ej heller, att vi i morgon skola rycka i salt. Utrikesministern har fäst uppmärksamheten derpå, och jag upprepar samma ord, att vi ej skulle hemskickat 18,500 man, om vi tänkte på ett nära förestående krig. Men häri ligger asven en triumf för vår nuvarande militära organisation. Ty hurudana voro de förra budgeterna beskaffade, om man ansåg det nödigt att förbereda sig på ett krig? År 1831 uppgick krigsbudgeten till 3862 mill., år 1840 till 885!(3 m., år 1848 till 425 mill., 1654 567 mill. För hvarje gång Frankrike måst förbereda sig på ett krig, har det varit tvunget att röja det genom sina oerhörda utgifter; det var derjemte tvunget att skrufva upp utskrifningen till 120—140,000 man och måste låta unga, oöfvade soldater inträda i linien. Numera är det deremot för krigsministern detsamma, om vi ha krig eller fred; han är alltid beredd. Jag framlägger för eder en budget om 373 mill., och om j härifrån tagen 11 mill., hvilka skola återbetalas till statskassan, så säger jag, att j måsten gå 15 år tillbaka i tiden, för att finna en så låg krigsbudget. Eller skall det måhända begäras tilläggsbevillvingar? Nej. Vi ha således en normal fredsbudget. Och hvilka fördelar erbjudas? Jag vill ej upprepa, hvad jag flera gånger sogt, att vår arme kan inom 8 dagar vara på krigsfot och räkna 600,000 väl beväpnade och inöfvade soldater. Man behöfver blott utfärda en ordre. Hvad de stora militärkommandona angår, så är. det af en ofantlig fördel att, då ett krig hotar oss, ha allt befälet i armckårerna utnämndt och städse redo till att bryta upp. Ställvingen var förr en helt annan än nu, då armåerna äro organiserade till en sådan grad af fullkomlighet, att de hemta sin största kraft från förmågan att öfverraska fienden och från den snabbhet, hvarmed de kunna kasta sig in i hjertat af det fientliga landet. Det är således nödvändigt att kunna vara lika hastigt färdig som den makt, som vill angripa oss. (Bra! Bra!) Och ifall omständigheterna så skulle kräfva, skulle vi städse kunna inom 7 eller 8 dagar, äfven om saken kom alldeles oväntadt, ställa 400,000 man i fält. De resultater, till hvilka vi sålunda kommit, äro alldeles utomordentliga. Hvart år, och isynnerhet hvarje vår, utspridas oroande underrättelser; man säger, att armå6erna skola mobiliseras. Dessa rykten formmmas ej blott inom landet; om man begilver sig ölver gränsen, hör man genljudet af desamma ännu starkare. Landet kommer i oro, stämningen tryckes och ryktena sortsara i trots af ministrarnes fredliga förklaringar. Men måste det icke gifva Frankrike en stor styrka att veta, att det, om förhållandena skulle undra sig, har hela sin armåstyrka färdig och att det derför kan tryggt egna sig åt sin bandel och industri? Jag tror, att detta resultat skall bli mottaget med större glädje af landet, än undertryckandet af de 6 stora militärkommandona. Picard: — — Jag befarar, att det hvilar på ett misstag, om man tror, att det i vår tid skall vara möjligt att med blott en dags varsel påföra hvarandra krig, utan att Europa får veta det och utan att kampens vilkor blifvit pröfvade eller undersökta af de andra makterua, isynnerhet dem som ej deltaga i kriget. Det ges en sådan solidaritet i intressena och en så bestämd folkrätt, att en nation, som plötsligt ofverfoll en annan, skulle bli lyst i bann af den moderna civilisationen (rörelse) och framkalla en koalition af alla andra natioder, hvilka skulle till sist besegra den ... (Flera röster: Och Sadowa 74) Detta gäller om de folk som respektera rättens stora traditioner och icke sätta styrkan öfver rätten. Att denna villfarelse råder hos våra grannar, oroar mig icke. (En medlem: Det är dock just detta, som borde oroa oss!) Mina herrar, tillåten mig att med fullkomlig oppenhet säga eder: tyskarno kunna töra ett oölverlagdt och utmanande språk, men ingen i Frankrike befarar, att de skola angripa våra gränser och öfverfalla oss. Jag spörjer deremot: Hyser regeringen denna fruktan månntro? Skola dessa 1,200,000 man tjena till skydd mot dylika angrepp? Nej! Det är tvärtom en styrks, som hon håller i beredskap för en politik, hvilken går ut på att söka upprättelse lör de olyckor eller de misstag och svagheter, som förr blifvit forofvade! (bifall från vendtern). Detta är den osminkade sanningen. Och då ni tillägger att Frankrike är lugnt och icke talar om krig, så behöfver man blott gå öfver Rhen, för att höra ett helt annat språk. Ni sjelf förklarar ju, att ni har en disponibel armse, och att ni inom få dagar kan ha 600,000 wan marschfärdiga; huru kan man då förvåna sig öfver, att det på andra sidan om Rhen talas om krig? Af Napoleon I:stes forne krigare äro 40,000 man ännu qvar i lifvet. Kejsarinnan önskar lifligt företaga eu pilgrimsfärd till Jerusalem, men kejsaren sätter sig deremo!. Den belgiske ministerpresidentens förut omnämnda inlemnade förslag afviker mycket från franska regeringens åsigter och synes alls icke tillfredsställa denna. Det går blott ut på en öfverenskommelse om taxan samt drittmatarsalan för tranciten undar dat att da hal.