Göteborgsposten – 19 april 1869, sida 1

Herr Lecoq ). Roman af Emile Gaboriau. (Öfvers. fr. Franskan.) Hans lugna blick, hans allvarliga drag kring munnen, hans breda fårade panna, hans raka hållning ingåfvo vördnad. — Han bör vara hård och oböjlig, sade de som sett honom för första gången. De bedrogo sig. Om denne store man i utöfningen af sitt kall visste motstå alla frestelser, om han var obeveklig då det var fråga om hans pligt, var han i sitt enskilda lif enkel som ett barn, mild ända till svaghet. Det var denna vackra karakter och att den blef tillbörligen uppskattad som han hade att tacka för sitt lifs lycka. Den hade han att tacka för denna husliga sällhet, som hopen ej afundas, emedan den är okunnig derom, en sällhet som sprider liksom en himmelsk doft öfver lifvet. Vid Skräckregeringens mest blodiga tidpunkt, hade herr Ad Escorval ryckt undan bödelns händer en ung flicka vid namn Victoire-Laure de lAlleu, en slägting till Rhetenu de Commarin, skön som en engel och blott tre år yngre än han. 4) Forte. fr. Nio 86