Göteborgsposten – 19 april 1869, sida 1

— Denna afton, hade hon sagt till honom, skall jag känna ditt hjerta fullkomligt! ... Hvad betydde detta? ... Tviflade hon således på honom?... Plågad af den smärtsammaste oro, hade den stackars gossen ej kunnat besluta sig för atc aflägsna sig utan en förklaring, och i hopp att Marianne skulle åter bli synlig hade han ströfvat omkring slottet Sairmeuse. Hon visade sig också verkligen, men vid sin fars orm. Den unge dEscorval följde dem på afstånd, och snart såg han dem inträda i prestgården. Hvad hade de der att göra? Han visste ett hertigen och hans son befunno sig der. Den tid de voro inne, och under hvilken han vän tade på kyrkogården förekom honom längre än ett sekel De kommo emellertid ut och han närmade sig för att förena sig med dem, då han blef förekommen af Martial, hvars löften han hörde. Maurice hade ingen erfarenhet af lifvet, han var snart sagdt oskyldig som ett barn, men han kunde ej missförstå de afsigter som dikterade marquis de Sairmeuses ord. Vid tanken på att en vällustings nyck vågade fästa sig vid denna unga flicka, så skön och så ren, som han älskade af hela sin själ och som han svurit att göra till sin hustru strömmade allt hans blod till hans hjerna. Han sade för sig sjelf att han borde straffa den oförskämde, den uslingen .. (Forts.)