Göteborgsposten – 17 april 1869, sida 1

forntidens chevalereske riddare, hvilka buro damernas färger i sina hjelmbuskar och föltbindlar, lika troget som han, en vacker dag på vårsidan, skall bära dem i sitt hjerta. Men tillsdess, förbarmande med honom, mina damer! Den berömde föreläsare, som för närvarande trenne aftnar i veckan fyller Mindre Börssalen ända till trängsel, uttalade i Måndags en välberättigad törkastelse öfver den moderna klädedrägten. Och noga räknadt, hvem småler icke i sitt hjerta åt skorstenen, fadermördarne och chignonen, allt det öfriga att förtiga? Man småler invärtes, men hyllar ändå sodralprincipentill utvärtes bruk. IIvarföre? Derföre att menniskan är svag och vi alla, åtminstone då det är fråga om moderna, äro slående bevis på giltigheten af en annan princip, den Darwinska, hvilken som bekant antager menniskornas härstämmande från — aporna. Föreläsaren vidrörde i denna afdelning af sitt snillrika föredrag äfven de berömda permissionerna, hvilka sades nu för tiden helt och hållet dölja benens skapnad. Måhända är dock detta ur estetisk synpunkt en ren vinst, ty i våra dagar händer det fasligt ofta, att det sätt, hvarpå skelettet beklädt sig med kött, med afseende på fortkomstledamöterna, är så blygsamt, att högst obetydligt finnes att stoppa i fodralet. Deremot hylla vi obetingadt åsigten om pelsverkmotivets införande i vår klädedrägt och skulle gerna se att de, som hos bestämma moderna, förde som valspråk i sin fana: Yi träffas hos bundtmakarn ! Konstflitslotteriets 5:te dragning har försiggått. Trehundrade lyckliga dödlige ha jublat af förtjusning, mer och mindre högljudt, alltefter vinsternas storlek. ända från den, som vid det här laget kan tolka eina känslor på ett kabinettspiano af J. G. Malmsjö ner till den som betraktar verldens fåtänglighet från höjden af en tältstol af P. Anderson. Man påstår att Fortuna denna gång uppträdt temligen ironiskt mot sina tillbedjare, så att kassaskäpet tillfallit en på annan ort boende person, som nyligen slagit vantarne i bordet, en af barnvagnarne ett beskedligt, åldrigt äkta par, hvars äktenskap aldrig varit med lifsfrukt välsignadt, siltverskrifstället en Ilisingsbonde, hvars kunskaper i kalligraslen inskränka sig till uppritandet af ett hieroglysiskt Åbomärke, en hårborste at nysilfver en herre, som begagnat helperuk i flera decennier, och rakknifvarne ett par gamla mamseller på öfverblifna kartan. På tal om lotteri meddela vi till våra läsares uppbyggelse följande nya prof på dumdristiga försök att lägga an på die dummen Schweden. Man vet icke, hvilket man mest skall beundra, den naiva tron på att med en dylik annons allting är uträttadt, att sedan rej något ytterligare förespråk behöfves och att guldet derigenom i massor irån de sven ska kassakistorna skall strömma in i de tyska, eller den sublima stiliseringen, som i klassisk fulländning öfvergår allt hvad vi hittills i denna väg påträffat. Så här ter sig, diplomatiskt noggrannt återgifvet, agnet på den tyska lotteri-metkroken: Ett stort och högst sällsynt anbud till lycksträff. Den 15. April a. c. zår nemligen för sig nästa vinst dragningen af Keis. Kgl. Österr. Läns-Lotterie, hvars inrättning är så storaktig och medförande så många vinster att vid hvar och en dragning måste ömse vis kommaidagsljuset de enorma Ligvid-vinsterna af For, (?) 250,000, 220,000, 200,0v0, 50,000 m. m. till nedåt fl. 155. Under dit att vid Class-Lotterier insatserna io mycket hög stälda, utan att ingenstädes sådanna betydliga vinster tilllejudas, ut gör insatsen för en hel lott giltig till förbenämd dragning endast Rdr 12, på uvilket sätt der visarsig det sällsynte tillfället, att kunna ernå medelst denna ringa insatsen flor. 220,000 I anseende till dylika omständigheter beböfver det ej något ytterligare förespråk och torde jag fördenskull göra mig med rätta säker på ett talrikt deltagande o. 8. v. Beoägna uppdrag under beloppets insändande werkställas som promptast och samvets grant lika som de officiella dragnings-listorna öfverstyrag strax efter skedd utlottning genom. Georg Lndvig Reuling, Schillerplatz Ö in Franksurt a. M. Vi hoppas att våra läsare icke bli grå på oss derföre att vi icke förr meddelat detta intressanta vanbud, som redan för flera veckor kommit oss tillhanda. Men måhända skulle då någon lättrogen pröfvat på sin lycka. I dag ha vi d. 17 April, lycksträflen egde rum den 15, alltså ha vi med bibehållen samvetsfrid kunnat servera denna pekoralistiska läckerbit. Men hvad förslår i alla fall den germaniska uppfinningsförmågan mot den amerikanska, då det är fråga om inventerandet af oemotståndliga puffar. Till jemförelse meddela vi följande sannfärdiga berättelse om huru man lagar en puff i Boston. En vacker dag för c:a en månad sedan satt en journalist i nämnde stad med hufvudet begrafvet i sina händer och funderade. Hvad funderade han på: Han funderade på att gilva ut en ny tidning naturligtvis för att fylla ett länge kändt och erkändt behof. Det gällde nu endast att hitta ett lämpligt lockbete for the million. Att erbjuda abonnenterna en praktisk nattlampa, ett häfte dik