Göteborgsposten – 16 april 1869, sida 2

som han sjelf utstakat, och den hade blifvit hans älsklingstillhåll. Dit skyndade han så snart hans arbete lemnade honom någon ledighet, lycklig i ensamheten och sin parks skuggor. Men denna gång hade han ej kommit till Escorval af egen fri vilja. Han hade blifvit förvisad dit genom dödsoch proskriptionslistan af den 24 Juli, denna olycksaliga lista som ställde för krigsrätt entusiasten Labedoyere och den omutlige och dygdige Drouot. Men tillochmed i detta ensliga tillhåll var han ej fri för faror. Han var bland dem som några dagar före nederlaget vid Waterloo på det enträgnaste uppmanat kejsaren att låta fusiljera Fouchd, den gamle polisministern. Men Fouch6 visste om detta råd och han var allsmäktig. — Akta er!... skrefvo herr dEscorvals vänner till honom från Paris. Han öfverlemnade sig i Försynens hand, och så hotande framtiden än syntes vara, motsåg han den med ettrent samvetes orubbliga lugn. Baron UEscorval var en ännu ung man, han var ej syllda fyrtiosjuår; men bekymren, arbetet, de nätter han genomvakat för att lösa den kejserliga politikens svårigheter hade gjort honom gammal i förtid. Han var storväxt och något korpnient. (Forts.)