Göteborgsposten – 16 april 1869, sida 1

Föredpagningen afslutades med tjugondetredje punk ten. Ösriga här ej serskildt nämnde punkter gedkan des utan diskussion. Vid början af Andra kammarens förmiddagssimmåänträde beslöt kammaren, på hemstäl an af hr John Ericson, att debatten om försvarsfrågan skulle omfatta bela förslaget och utskottets betänkande derom först vid beslutens fattande punktvis föredragas. Ör verläggningen rörde sig sålunda på åaprineipernas breda basis-, och man fästade sig uteslutande vid punkterna 1 och 37 i forsvarsutskottets betänkanie. I n:r I hemställer utskottet, att riksdagen icke för närvarande måtte antaga K. M.ts förslag till kungörelse, angående allmänna värnepligten, och i n:r 37 att riksdagen måtte hos regeringen anhålla om ett nytt förslag angående vårt försvars ordnande, bygdt på grundsatsen af allmän värnepligt och rättvio fördeluing af de bördor, som landets försvar kräfver, samt med vilkor att indelningsverket aflöses Sedan statsrådet Abelin aomärkt det besynnerliga i utskottets behandling af förslaget, att biialla en del, afstå en annan del och om åtskilliga pudkter ej yttra något omdöme — ett förfaringssät!, som han ansåg alldeles olämpligt, då förslaget egde det inre sammanhang, att det icke kunde på ett sådant sätt styckas — fick br John Ericson ordet och höll ett längre anförande, deri han klandrade åtskilliga detaljer i förslaget och kom till det resultat, att han ej kunde medverka till att riksdagen nu lemnade på hand tör antagandet af ett förslag, som endast i stympad form blifvit för riksdagen framlagdt. ; Den fråga, som egentligen utgjorde föremål för öfve:låiggning var huruvida statsmakterna ega rätt att bestämma omfånget för värnepligten utan rotehål larnes hörande och samtycke. Åtskilliga talare villa medgifva statsmakterna denna rätt, ställande sig på statsrättens och billighotens område, andra åter bestredo detca, emedan ett uppenbart våld derigenom skulle begås mot förbindelser, ingångna mellan staten och jordegarne i de 6. k. knekte-kontrakterna. — logen af de talare, som uppträdde på förmiddagen, understödde regeringens försiag, utan yrkade alla, ohuru på helt olika grunder och förutsättningar, bifall till hvad utskottet i första punkten föreslagit. De som yttrade sig voro, utom de redan nämnda, bir Bergström, som ganska skarpt kritiserade utskottets betänkande; Bjerkander, C. A. Larsson, som uppläste motiveringen till sin i ämnet väckta motivn, hvari han karakteriserado kriget som mord och plundring; Hedlund, som anmärkte att den strid, som nu påsår i Europa rörande försvarsfrågan, gäller huruvida man skall ha yrkes-soldater eller medborgaresoldater och uttalade sig bestämdt för de senare under förutsättning, att landets ungdom ej tvingas in i något garnisonslif och förstöres, utan bildas vill krigsduslighet i den riktning, hvarpå Schweitz gfvit ett så lysande exempel; Keij, som ej trodde det tjena till någonting, att frågans afgörande uppskjutes till en annan riksdag, såsom hr Bergström önskat, enär den strid, som skulla afgöras, angick frågan om vi skola bygga vårt försvar fortfaraude på indelningsverket eller på allmän folkbeväpning och det borde afgöras heldre genast än sramdeles; statsrådet Berg, som lemnade en förklaring hvarför regeringen nu framlemnat endast de vigtigasto delarna af förslaget, nemligen derför, att den ansett riksdagen ej kunna medhiana att pröfva ett så omfattande förslag i dess helhet ; And. Aug. Andersson, Petter Audersson, Sven Nilsson, som gaf uttryck åt det allvarsamma missnöje som i-yanerhet hos rotehällarne uppstått öfver K. M ts förslag; Adlersparre, Liljencrantz, som ville begagna tillfället att anmärka, att han för gin del alle9 bestämt underkände de grunder, på hvilka K. Mi fotat sitt förslag, enär detsamma icke gick ut på att bereda någon lindring i den kostnad, landet hittills fått vidkännas för sitt försvarsväsende, utan i stälet fordrade ökade uppoffringar; hvarje förslag, som ej åstadkom nödiga besparingar, skulle talaren motsätta sig, och han var öfvertygad att ett sådant aldrig skulle bli antaget; tamt Jonas Andersson, s m på anförda skäl ansåg, att det föreliggande förslaget tör närvarande ej borde antagas, Vid kammarens aftonsammanträde sortsattas diskussionen och fortgick till kl. oll på aftonen. Debatten höjde sig och vann mycket större lislighet än på förmiddagen, och van fick höra mänga anförandon, hvilka, huru mycket de än skiljde sig i afseende på form och innehåll, dock alla öfverensstämde deri, att K. M:ts förslag ej är fullt lå npligt och sålunda i sitt varande skick och under nuvarinde förhållanden ej bör antagas. Tid och utrymme tillåta ej att här refereru de tal, som höllos utan måste vi inskränka 0sg till att nämna de talare, som uppträdde. De voro bir Björck, som sökte visa att statsmakterna ha rätt att besluta om värnepligtens omfattning, dock så att bestämmelserna i knektekontrakterna ej lemnas utan allt afseende, v. Troil, som under bifallsyttringar från många af kammarens ledamöter uttalade sitt erkännande af krigsminis-erns nedlagda möda och grundliga arbete på förslaget samt anslöt sig till utskottets förslag, churu ej gillande dess motiver, Medin, Gripenstedt, som ansåg, att vårt i delningsverk och vår bevärindso ganisation äro förträffliga grunder att bygga värt försvar på, och anmärkte att de uppoffringar vi maste göra, kunna vi äfven underkasta 089, deck med vilkor att de offer, vi gifva, användas väl, Treffenberg, Rylander, Mannerskantz, Heqdengren, Liss Olof Larsson, Ridderstad, Jöpg Pährsson, Åke Andersson, Lindström som föreslag ett enskildt ekrilvelsetorslagatill K. M:t uttryckande den önskan, att K. M:t, måtte utarbeta ett nytt förslag, billigare än det unvarande, F. Fredriks. son, Häggström m. fl. När den 9 timmars långa de barten var afslutad, sramställdes proposition på d olika, från hvarandra föga asvikande, yrkanden so hiilvit oiarda aanoaa fö