Göteborgsposten – 15 april 1869, sida 2

kan undgå att förmärka den halfhet och de dramatiska brister, som uppenbart vidläda detsamma. — Bland de spelande framhåller tidningen främst hrr W. Åhman (Klubbhöfdingen) och Gustafsson (hr Matts). Hr Åhman framropades efter spektaklets slut, äfvensom försattaren, aom dock lät undskylla sig. Ryska folksången uthvisslad i Helsingfors. Ryska tidningen Golos at d. 26 Mars meddelar följande korrespondens från Helsingfors: I dagarne har i Helsingfors poliskammare förehafts en undersökning om det stoj, som för två veckor sedan förefallit i tea erkasket. Åt denna sak gaf man som det tyckes från början betydelsen af en politisk demonstration och i följd häraf anställdes en undersökning på högöfverhetlig befallning. Ett stort antal personer, uppkallade som vittnen, be:ättade i korthet följande: Egaren af kafket, Kleineh, hade arrangerat en musikalisk aftonunderhållning och för Aet änlamålet engagerat en rysk militärmusikkår. Ouskande göra publiken bekant med de stycken som skulle utföras, vände han sig till den äldste musikanten och begärde af honom ett program för att uppspika det på väggen. Men ett program var icke uppgjordt och musikanterna spelade derföre hvad de behagade. Under aftonens lopp spelades några gånger de finska nationaleängerna: Vart land och Björnebo:gsmarschen, hvilka mottogvs med det lifi:gaste deltagande och ropen bis, Omkring kl. tio rann det häradshöfding Tammelin och assessor Hedström i hågen att få höra ryska nationalhymnen (hvilken, såsom vi efteråt erfarit, ryska militärmusiken icke har ätt ghet att spela på dylika förlustelseställen). Den förstnämnde började, enligt sin egen utsago, b gära den ryska hymnen, den sistnämnde deremot gick sjelf fram ull musikanterna för att porsonligen be dem om bymnens utförande. Då de första tonerna af Bosch eczarja branij (Bevare Gud vår czar) ljödo, hördes, enligt flera närvarandes utsago, några hvisselpipor och dorester från skilda båll nog långvariga hyssjningar. Musikanterna, statsrådet Rodionoff och kapten Danilovitsch förklarade att de icke hört dessa hvisslingar, andra vittnen förmälde dock att de hört några hvisslingar, men att de icke veta från hvilka personer de utgått. E:t vittne tillade att han öfvertalat några noga män, hvilka han misstänkte för deltagande i hvisslingen, att icke ställa till oordning, men hvarkan han eller kafcegaren kände deras namo, än mindre om de voro s:udenter eller ej. ln stor del af vittnena, bland dem en rysk officer, och musikanterna uttalade den asigt, att hyssjningarne utgingo från dem som hvisslat. Efter afslutandet af ryska hymnen följde ljud iga applåder och ropen bis, hvarpå följde ett upprepande al hymnen, som vid slutet helsades med handklappvingar, uppblandade likväl med några hyssjuiugar. Då gaf värden tillkänna at bymnen måste afbrytas, emedan man icke hade rättighet att spela densamma vid så beskaffade musikaliska aftnar. Intet af vittnena kunde namngisva personer som hyssjat eller hrisslat; men do förmodade att det varit studenter. Intet vidare anmärkningevärdt blef utredt vid undersökningen. Universitetets rektor sammankallade den akademiska ungdomen till ett allmänt möte och bad studenterna uppgAva hvilka af dem den ifrågavarande qvällen varit närvarande i teaterkafeet, en begäran som gtudenterna älven uppfyllde. Det är okändt om denna sak skall ha några vidare följder och huruvida det blir oundvikligt lör universitetets disciphnskommission att med afseende å de misstänkta studenterna vidtaga någia bestraffningsåtgärder. Så långt korrespondenten till det ryska bladet. Tidningens egen fö jetonist, pseudonymen Nil adwirari, tillägger med avledning al denna suk i numret för d. 28 Mars foljande reflexioner: sUti teaterkaleet i Helsingfors har den ryska nationalhymnen blifvit uthvisslad! en tilldragelse i sjelfva verket högst kränkande för vår nationella egenkärlek. Men månne vi icke i densamma sjellva ha en större skuld än de helsingforsska hvisslarue; ty, se, strängt taget, uthvisslade helsingsorssarne, u: deras syupunkt betraktadt, en främmande hymn: Bevare Gud vår czar, men icke sitt -vart land. De finska lagkloke kalla icke den ryske monarken czar såsom han benämnes i hymaen: de känna blott en flosk storfurste. Men hvem stif ade detta storlurstenaöme Finland om icke just vi ryssar, dessutom vänskapligt dermed förenade det af Peter den stores svärd eröfrade Wiborgska guvernementet, som dock redan utan något vilkor var inkorporsradt i kejsaredömet. Men detta är icke allt! Till och med det ryska pappersmyutet, som dock kurserar i utlandet, emottages icke öfverallt i detta kuriösa furstendöme, hängande mellan himmel och jord. 43e här två rubel för min middag, vänder ni er i Finland till uppassaren på en restauration. Mig tillkomma åtta mark, svarar han icke utan stolthet. Nå, då är ju allt klarnt. Jag vet ej — var god ge mig åtta mark. För öfrigt aro i sjelfva verket två rubel icke fullt åtta mark, ty finaarne halla, icke blott ur boliusk synpunkt, utan äfven af kommersiel beräkning, den ryska rubeln lägre än dess nominella värde år, liksom de ju öfver bufvud taget anse allt ryskt lägre än sitt finska. Nå, tagen nu reda uppå hvad detta Finland då är! Enligt geografien är det kantänka en rysk provins, enligt sitt ofsiciella sprak bör det till — Sverige. och folket — talar fioska. —— — a FEET ECE STYLE ICT