Göteborgsposten – 13 april 1869, sida 1

Herr Lecoq ). Roman af Emile Gaboriau. (Öfvers. fr. Franskan.) — Ah! du vet icke... — Jag vet att Sairmeuse måste återlomnas. Det var just detta som hans samvetes röst tillropade honom, denna röst som dånet af en ramlande verld ej skulle kunna dämpa. — Ingen har sett mig bära bort skrinet, stammade han. Om man misstänkte mig, skulle man aldrig kunna finna ett enda bevis... Ingen vet något derom . Marianne reste sig upp med ögonen glänsande af den ädlaste förtrytelse. — Min far! .. afbröt hon, oh! min far! ... Hon tillade i lugnare ton: — Om också ingen menniska vet något, kan ni dock glömma er, ni!... Herr Lacheneur tycktes nära att duka under för smärtan af den rysliga strid som föregick inom honom. Den anklagade har mera mod i det ögonblick då hans öde afgöres, under dessa eviga minuter då han väntar en dom till lifvet eller döden med blicken fästad på den lilla dörr, hvarigenom han sett juryn gå ut för att öfverlägga. ) Forts fr. N:.0o 82