Göteborgsposten – 12 april 1869, sida 2

let såsom hittills styras under ett slags Sertanos riksföreståndareskap. Progressisterna och republikanarne, hvilka ej vilja veta af en Montpensier, bilda majoriteten inom cortes, omkring 2:delar af denna. Deras vilja skall således bli den bestämmande. Den andra vigtiga frågan för dagen är förhandlingen i Paris ang. den belgiska jernvägssaken, rörande hvilken de franska regeringsbladen nu anse sig så säkra, att de förklara den fransk-belgiska kommissionens sammanträdande tillochmed obehöfligt, emedan ministrarne ensamma skola göra upp den saken. ÄIndep. belge lemnar om de första sammankomsterna mellan den belgiske premierministern Fröre Orban och de franska statsmännen följande upplysningar, för hvilkas riktighet bladet vill gå i god: epet var hos marquis de Lavalette, som FrereOrban d. 2:dre på aftonen aflade sitt första besök. De båda statsmädnen yttrade sig mycket utförligt och förtoendefullt för hvarandra; men samtalet vände sig endast kring de allmänna frågorna. Lavalette gjorde den belgiske premicrministern bekant med sin uppfattning af ställniogen inom Europa, och han dröjde länge vid Tysklands angalägenbeter och den orientaliska frågan. Han erinrade om alla de garantier, som Frankrike gisvit för en hofsam politik, och han gjorde häraf den slutledningen, att förhållandena till Belgien ovilkorligen måste ledas i samma anda. Detta samtals upphöjda karakter gjorde ett starkt intryck på Frere-Orban; han skall genast ba hjort kabinettet i Brussel bekant med hufvudpunkterna, med hvilka ban förklarat sig fullt eng. Om Lördagen hade Frereorban audiens hos kejsaren. Denna audiens varade nära en timma, och dea belgiske ministern åtrönte det välvill gaste emottagande. Frere-Orban uttalade sig för kejsaren om Belgiens känslor, pligter och intressen, Och det var honom ej svårt att bevisa, det ingenting söndrade det från Frankrike. Kejsaren lyssnade med stor uppmärksamhet och synbar välvilja på dessa anmärkningar. Han uttalade sin önskan att få se de öfverenskommelser, hvilkas grundval uppställts, komma till ett lyckligt afslutande; men han undvek att yttra sig om de särskilda punkterna, hvilkas undersökning dan öfverlemnoat åt sina ministrar. De praktiska frågorna bragtes först å bane från båda sidor i den sammankomst, som på Söndagen egde rum mellan den franske statsministern och den belgiske ministern. Rouher har satt sig noga in i de ekonomiska frågor, som stå i samband med de belgiska jernvägarnes påtänkta afträdande till det franska Ostbansbolaget, och han sökte bevisa, att utförandet uf dessa kontrakter kundo atsöljas af garantier, som skulle häfva alla de obehag, från hvilka den belgiska regeringens betänkligheter härflöto. Det var dessa gerantier som det enligt Rouhers förmenande skulle vara riktigast att diskutera, och han föreslog den belgiske premierministern att härom inleda en alldecs motsägande debatt. Den franske statsministern skall, kortligen, enligt hvad jag från säker källa erfar, hafva bestämdt angifvit sin regerings åsigter, och han framhö!l, att kontrakterna med Ostbansbolaget spelade en hufvudroll i den lösning, som de båda regeringarne skulle söka att bringa till stånd. De första förklaringarne göra det möjligt att hysa hopp om en öfverenskommelse, som anknyter sig till den påtänkta afträdelsen af de belgiska jernbanorna och leder till en för de båda ländernas intressen och värdighet billig förlikning. Det är dock sannolikt, att Frere-Orban återvänder till Brässel för att astala gar, innan han asgifver ett bes:ämdt svar. Denna senare uppgilt vederlägges dock af en annan belgisk tidning. Emellertid tyckas de tyska spekulationerna på en brytning gå i vatten, och skall, enligt den franska Patrie, belgiernas konung hafva lyckönskat Fröre-Ofban pr telegraf till underhandlingarnes gynsamma utvecklivg och gång. På vår promemoria för dagen står vidare den ton af go to..., som den engelska pressen nu anslär mot det nyss i champagne inoch utvändigt badande amerikanska sändebuReverdy Johnson, som snart skall lemna sin post, och den mjuka hållning af chapeau bas, som samma press intager gentemot hans väntade esterlöljare, mr John Lothrop Motley, hvilken man betraktar såsom den man, Som skall göra det — d. v. s. återställa det kritiskt spända förhållandet mellan England och Amerika. om den nye gesandten heter det. att han är väl bekant med Englands och Europas förhållanden; att han studerat vid ett tyskt universitet, skrifvit ett historiskt verk om Nederländerna, som utkom i England och skaffade honom en doktorshatt i Oxford, och att han under sex år representerat Förenta t Staterna i Wien. Han bodde en tid med sin a tamilj i England och var då under en som mar säsongens lejon. Men under hans vi t I stande i Wien — vid tiden för amerikansk: tf kriget — upptändes han af den hättigaste för a bittring mot England för kaparefartygens skull men mest mot den engelska pressen, hvilker han ansåg stå i Sydstaternas tjenst. Ian va så uppbragt, att han ej ville tillåta någon en gelsk tidning komma öfver tröskeln till sit beskickningshotell i Wien. Detta tyckes e vara något, som är egnadt att ingilva synner liga förhoppningar om en välvillig stämnin hos honom, ehuru det väl är möjligt, att de ändrats. Han skall emellertid ej bli någo med sina kolleger och mottaga konungens befallninAA mm H e— VN I AA mm mm