Göteborgsposten – 12 april 1869, sida 1

Herr Lecoq ). Roman af Emile Gaboriau. (öfvers. fr. Franskan.) — Jag skall säga dig allt, min dotter, svarade han, allt, och du skall bli min domare, du skall bestämma mitt handlingssätt ... När Sairmeuserna emigrerat, hade jag blott mina armar att försörja mig med, och då arbete fattades mig frågade jag mig sjelf om ej äfven snart brödet skulle fattas mig... . o I en sådan belägenhet befann jag mig, då man en afton kom och sade mig att fröken Armande de Sairmeuse, min gumor, var döende och ville tala med mig. Jag skyndade att begifva mig till henne. Man hade sagt sannt, fröken Armande låg i själatåget, jag förstod det väl då jag såg henne ligga på sin säng hvit som lakanet... Ah! om jag lefde i hundra år skulle j.g ej glömma hennes ansigte i detta ögonblick. Man skulle kunnat tro att hon genom kraften af sin vilja och sin energi för något vigtigt värf tillbakahöll sin sista suck. När jag inträdde i rummet förändrades hennes ansigtsuttryck. ) Fortg. fr. N:o 80.