Göteborgsposten – 10 april 1869, sida 2

detsamma eller åtminstone de holländska hamnarne vid Nordsjön, hvilka onekligen skulle utgöra en präktig åtkomst för den preussiska marinen. IIolländarne äro ej lätta att bringa i rörelse, men enligt samstämmiga uppgifter har Bismarck fått rörelse i lägret och eger nu i dem förbittrade fiender. Dock skola väl de nu började kraftigare slopningsarbetena å fästningen för någon tid åtminstone tysta det preussiska bråkandet på denna kant. Men Bismarck är derför ingalunda mindre verksam, utan trycker han alltjemt på i Brissel, får att der återvinna, hvad Napoleon låtit honom förlora. Underhandlingarn i jernvägsfrågan pågå i Paris. Under de konferenser, som egt rum mellan den belgiske premierministern Fröre-Orban och franske statsministern RKouher, har den senare med bestämdhet fordrat upprätthållandet af de mellan franska och belgiska jernvägsbolagen ingångna öfverenskommelser, jemte garantierna. Fröre-Orban har förklarat sig i detta hänseende ej ega fullt bestämda resolutioner att stödja sig på, utan skulle derför återvända till Brissel, för att öfverlägga om saken med sina kolleger, hvarefter han skulle komma tillbaka till Paris. Naturligtvis skall Bismarck söka att framdrifva en vägran; men i så fall har Frankrike genom sin kategoriska fordran bragt saken på sin spets. Och om Belgien ej ger med sig — hvad då? Krig eller fred? Under alla omständigheter för närvarande en beväpnad fred. Det är under den qväfvande tryckningen af denna ej underligt, att man i Frankrikes lagstiftende kår begagnat tillfället af debatten om budgeten till att uttrycka sin mening häröfver. Sålunda ha deputerandena Louvet och Magnin förklarat, att freden är vilkoret för en god finansiel ställning inom landet: Garnier-Pages bekämpade den beväpnade fredens system, hvilket kostar Frankrike allena mera, än Nordtyskland och Österrike förenade, hvartill finansministern Magne framhöll, att Frankrikes finansiela ställning var god och att, under iakttagande af en viss försigtighet, den beväpnade freden var att föredraga framför ett krig. Det är äfven naturligt, att de parisiska ryktessmederna haft ätskilligt att berätta om en på grund af de belgiska och luxembourgska förhållandena inträdd ny spänning mellan Preussen och Frankrike. Dessa rykten vederläggas nu af de franska regeringstidningarne. Public påstår, att de politiska förhållandena mellan Berlin och Paris mindre än någonsin förete en ömtålig karakter och att ryktena endast utspridas af spekulanter. France säger, att man ömsesidigit är lifvad af den försonligaste anda. — Detta låter onekligen något egendomligt, men skulle väl klinga ännu besynnerligare, om man icke visste, att valen tillstunda och att den allmänna stämningen vill freden. Åfven i Preussen visa sig nu tecken till missnöje med de närvarande förhållandena allt starkare. Militärväldet trycker ohyggligt. Det är väl med anledning at denna misstämning, som, ifall den Wolffska telegrafbyrån i Berlin är väl underrättad, den af Times först meddelade uppgiften om det förestående upprättandet af ett preussiskt öfningsläger vi. Rhen nu betecknas såsom alldeles gripet ur luften. Att det dock fotat sig på en verklighet, bör väl svårligen kunna förnekas. Deremot är det sannt, att den franska pansareskadern utrustas, men endast för att företaga en öfningsexpedition, efter hvad det uppgifves. Härunder pågår närmandet mellan Österrike och Italien, och de mellan dessa båda länders suveräner vexlade artighetsbetygelserna ha en så utpräglad karakter, att det ser ut som en ostentation, hvilken skulle vara otänkbar, om den ej stödde sig på någon fait accompli. Vi ha nyss anfört, hurusom den österrikiske generalen Möhring, såsom Frans Josefs utomordentliga sändebud, blifvit med stor utmärkelse mottagen i Florens. Nu heter det, att konung Victor Emanuels adjutant, general Sonnaz, skall begifva sig till Wien, för att till kejsaren öfverlemna Annunziata-orden. Samtidigt härmed besöker den förtrogne italienske underhandlaren Vimercati åter den franska hufvudstaden, såsom det ganska allmänt antages, för att underrätta Napoleon om Pa Addalandan anm nana IHAOHH