Göteborgsposten – 10 april 1869, sida 2

Från Utlandet. Sannolikt i anledning af den ifriga påtryckningen från Preussens sida, har man nu börjat med allvar på slopandet af Luxembourgs fästningsverk. Bastionen Jost har senast sprängis i luften. Verkningen af de båda minor, som anlagts, var fruktansvärd. De ofantliga, tjocka murarne söndersletos och störtade jemte en stor massa jord ner i vallgrafvarno. Emellertid synes denna fästningsfråga ha varit föremål för en liflig depeschvexling mellan Haag och Berlin. Grefve Bismarck, som alltid är kaxig då det gäller närgränsande stater af andra ordningen, hade nemligen känt sig förnärmad — han är så delikat, den gode mannen — öfver den anmärkning, som i den luxembourgska dep.-kammaren framställts både al minister Servais och flera deputerade, neml. att Preussen icke hade någon rätt till att på egen hand utötva tillsyn öfver sästningens slopning, och att makterna kunde i denna sak uppträda gemensamt. Kabinettet i Berlin lät derför svara, att fördraget af d. 11 Maj 1867 ej innehåller någon bestämmelse, som förbjuder en af de makter, hvilka undertecknat protokollet, att inhemta upplysningar om slopningens sramgång. Denna depesch, som var hållen i en häftig ton, slöt med en förnyad uppmaning till att utföra londonerkonferens bestämmelser och lät påskina, att Preussen icke skulle låta det bero dervid. Detta förhållande, som omtalas af en korresp. i Haag, måste naturligtvis väcka obehag derstädes, hvarest man på goda grunder fruktar, att Preussen endast lurar på tillfälle att på ett elier annat sätt kunna bemäktiga sig Holland eller en del af