Göteborgsposten – 10 april 1869, sida 1

— Ja, polisen stängde igår, för den nye reetratörn har inga rättigheter. Skönt, dråpligt, herrligt! Oh, den polisen, den polisen! Derföre att restratörn inte får servera törstande själar bränvin, konjak, punsch och tuting skall den nykterhetsälskande delen af menskligheten inte kunna få sig en glace, en tårta eller en oskyldig smörgås! Nej, det går för långt, här måste man — Hvad man måste, förlorar sig i ett otydligt mummel, man beger sig in i logen igen och kastar mördande blickar på polismästaren och polisintendenten, som sitta på Amfiteatern och se lika fryntliga ut som vanligt. Och det kunna de verkligen med godt samvete göra, ty polisen har denna gång blott gjort hvad den bort göra: sin skyldighet. Teaterdirektionen har försummat att i laga tid skaffa sinrestauratör bränvinsutskänknings-rättigheter, ergo måste all sådan i den af honom förhyrda lokalen tillsvidare förbjudas, men polisen har derför alldeles icke låtit stänga lokalen, det har br Möller sjelf gjort i förtreten. Men si detta kunna de glagehungriga i Första raden lika litet som den öfriga publiken veta och derföre sitter man, som sagdt. och blänger illa på ordningens upprätthällare. Men har man ett godt samvete kan man gerna låta blänga på sig, isynnerhet när man är van vid sådana bagateller, n.b. som blängningar, icke som samvetet. Men i Första radens loge N:o 1, dit ingen blänger, åtminstone icke mer än vanligt, der bör det vara som det kan med sagde samvete. Konungens Besallningshafvande, denne välsignade Deus ex machina, som så ofta förhjelper stadens innevånare ur ledsamma trångmål, afhögg dock i god tid med ett väldigt Alexandereller rättare Henrik den Storeshugg den trassliga utskänkningsrättighetshärfvan (sublima ord!) och igår afton kunde man förfriska sig huru mycket som helst hos hr Möller, som oafsedt den förhastade stängningen i Lördags och Söndags redan på Fredagen debuterat på ett för gästerna ganska angenämt sätt, nemligen med nedsatta priser. Förhöjda priser vill hr Strakosch ha för att kunna ge vår publik ett lika godt begrepp om Gounods Faust som han gifvit den om Verdis Maskeradbal, förhöjda, men endast på Amfiteatern och Första raden. Publiken på dessa platser skall säkert heller ingenting ha emot att för en eller två gånger offra en riksdaler mera på sina biljetter, synnerligast som den fullt kan lita på att få klaekkelig valuta för sina penningar. För den händelse abonnementsteckningen utfaller tillräckligt gynnsamt, och detta har man all anledning att hoppas, ämnar nemligen hr S. använda hela sin ovanliga uppfinningsoch anordningsförmåga för att bjuda Göteborgs publik på något noch nie dagewesenes. O, Emil von der Osten, o, Carl von Gaudelius, era minnen skola förblekna för den strålande stjerna, som nu uppgått på Nya Teaterns impresario-horisont! Ålätte nu blott denna stjerna icke likt de föregående irreller svansstjernorna fördunklas af ekonomiska bekymmers tryckande åskmoln, utan likt en stadigt glänsande fixstjerna stanna öfver det vackra templet derborta i Kungsparken, detta tempel, der måhända ändå en förhoppningsfull telning af den nationala konsten endast väntar på att bli väckt för att spritta upp ur slummern och utveckla sig till en blomstrande yngling. Å Mindre Teatern har hr Hafgren under veckan debuterat i Resan till Kina på ett sätt, som innebär ganska goda löften om att sångaren skall kunna draga nytta af sin förträflliga stämma äfven i operetten, hvarest aktionen spelar en mera framstående roll än i hjelteoperan. Vi yttrade en gång redan för några år sedan, att Amor med synnerlig förkärlek brukar smyga omkring bland de målade lunderna på Mindre Teatern, och detta vårt påstående har vi oupphörligt sett bekräftadt, i det de allraflesta af de unga ogifta damer, hvilka ursprungligen tillhörde Rohdeska sällskapet, numera äro gitta eller på väg att bli det. Ett nytt äktenskap vid detta sällskap skall i dessa dagar ingås mellan dansösen m:ll Sophie Carlsson och författaren-skådespelaren hr Pehr Lange. De båda unga kontrahenterna ha i afton sin 8. k. bröllopsrecett och med kännedom om de stora och varma sympatier, de båda lyckats förvärfva sig hos vår publik, torde man väl kunna våga att förutspå dem fullt hus, isynnerhet som programmet är ganska lofvande och omvexlande. Hvem vill icke gerna blomsterströ vägen för två unga älskande, den väg, som för till deras hinimel på jorden! Den berömde komikern Levassor har härstädes från Stockholm gjort förfrågningar om lokal för 3:ne föreställningar under loppet af nästa eller derpå följande vecka. Då något definitift svar på härifrån i ämnet afsända telegrammer ännu icke ingått, är det tillsvidare obestämdt både om han verkligen hitkommer