Göteborgsposten – 9 april 1869, sida 3

Från Utlandet. Med hvarje dag träda de olika meningarne i Frankrike bestämdare fram, allt med hänsyn till de stundande valen. En intressant företeelse är det att härvid uppmärksamma, neml. huru man alltmera ansluter sig till ettdera af de tvenne lägren för eller emot kejsardömet, för att icke säga kejsaren. Här igenom blir det en kamp om principer, hvilka måste rycka en hvar med sig. Äfven betraktare utanför sjelfva skådeplatsen derför måste med intresse följa en sädan kamp. Det är ock egendomligt att se, huru allt annat efter hand tränges i bakgrunden för denna valrörelse, hvars referater börja alltmera inkräkta på tidningsspalterna. Det nyaste de ha att törmäla är, att kejsaren sjelf uttalat sig för de officiela kandidaturernas uppsättande allt framgent. Inrikesministern Forcade de la Roquette höll, såsom färut omnämnts, d. 2 d:s i lagstiftande kåren ett längre tal för dessa officiela kandidater. Härötver har nu kejsaren i en egenhändig skrilvelse uttalat sitt erkännande, öppet förklarande sin anslutning till systemet med de officiela kandidaterna och det valprogram som anknyter sig till dem. Man trodde en tid, att det tal, hvarmed Ollivier uppträdde emot desamma, hölls med kejsarens samtycke eller åtminstone att det skulle upptagas med bifall i Tuilerierna. Numera erkänner man denna tanke hafva varit en gäckad illusion, såsom åtskilligt annat. Upplysande i detta hänseende är följande betecknande utdrag ur den kejserliga broschyren Bref till en valman?: