gationer, hvilka till betalning förfalla unde loppet af vissa år. Derigenom vinues att sta ten befrias från att upptaga lån, att enskild: kapitaler sättas i rörelse och att arbelslör tjenst åstadkommes, samt slutligen att dess: bolag kunna gifva en mängd industriidkare hvilka åtaga sig tillverkning af jernvägsma teriel sysselsättning och förtjenst. Onskligt vore om jernvägsfrågan ej län gre gjordes till en partifråga. Men föga tro ligt är att så skall ske. Huru långt mai kan gå i partiskhet, framgår af ett exempel som hr Muren anför i sin broschyr: — Til statsutskottet vid 1867 års riksdag inlemnade cheferna för jernvägsbyggnadsoch trafikstyrelderna hvardera en med slor omsorg och sakkunskap utarbetad promemoria. Men icke nog med att statsutskot:et ej åt dessa promemorier egnade den ringaste uppmärksamhet — de behagade ej majoriteten — utskottet ignorerade dom helt och hället och nämade icke med ett ord i sitt betänkande att de inkommit, och de skulle för riksdagen blifvit okända, om ej en ledamot i utskottet intagit dem i sin reservation. Jag tror icke att ett så egenmäktigt förfarande af statsutskottet nu skulle försökts. Det var en qvarlefva från ståndsriksdagarnes tid, då statsutskottet törfor egenmäktigt, och så ofta missbrukade sin makt. Göran.