Göteborgsposten – 3 april 1869, sida 2

RR. Nan dersson har ej kunnat anträffas, enär han förmodas ha afrest till Göteborg); att Bergman någon dag under den tid Holmgren bott hos honom varit af denne skickad med bref till pontonieren n:r 38 Pehr Adolf Bornström vid 3:dje kompaniet af pontonierkåren å Jaktvarfvet, med begäran till denne att komma till Holmgren för att erhå!li betalning för ett af denne åt Holmgren under förl. Augusti månad i baron Kurcks namn skrifvet betyg, och att denne (Bernström) då kommit till Bergmans och derstades af Holmgren erhållit 30 rdr. Bemälde pontonier Bernström har vid af konstapeln Rooth i kasernen, i närvaro af två konduktörer, hållet förhör, erkännt sanningsenligheten af Holmgrens berättelse. Vidare: Att Kjellberg varit hos sin broder, trädgårdsarbetaren Carl Kjellberg, boende i huset n:t 3 Bergsgatan å Djurgården, och begärt af denne få köpa prestbetyg för Holmgrens räkning, och att denne 3 gånger under jultiden varit på besök hos Bergmaus och då sett Holmgren derstädes. (Sagde uppgilt har dock vid anstäldt förbör förnekats af Kjellberg); att Bergman under bemälde tid en dag varit inne i huset n:r 46 Luntmakaregatan hos en karl vid namn Åsberg och begärt att emot 15 rdr få köpa dennes prestbetyg, under föregifvande att det var en bekant till honom som skulle resa till Amerika, hvilken behöfde detsamma och att denne vore af samma ålder som Ahsberg; denne senare hade dock vägrat härtill. Ähsberg, härom hörd, erkände sanningsenligheten af sagde uppgift. Vidare: att en piga vid namn Sofia Olsson, i tjenst hos m:ll Öström, n:r 57 B. Luntmakaregatan, en morgon, under det Holmgren legat, nedkommit vill Bergmans och fått låna en säck ved och att hon då se:t Holmgren. (Bemälda Olsson har, då Holmgren blifvit henne iörevisad, bestämdt förklarat sig igenkänna honom vara den, hon sagde morgon sett ligga på golfvet hos Bergmans); att en i kryddboden inr 57 Luntmakaregatan anställd bodbetjent, vid namn P. F. Ryding, vid något tillfälle varit inne hos Bergmans och då sett Holmgren. (Denne, härom hörd, och Holmgren förevisad, kunde ej med bestämdhet säga att det varit Holmgren han sett hos Bergmans); att Bergman en dag varit hos en doktor någonstädes på Norr och fått ett recept för Holmgreas räkning och derefter gått och köpt medikamenter på en flaska. Detta recept anhölls från H. vid hang häktande. (Bemälda medikamentsflaska fanns vid verkställd visitation i Bergmans bostad, men såväl Bergman som Kjellberg förneksde all vetskap om densamma och kunde ej redogöra kvar de fått den ifrån. Vidare: att en broder till Kjellberg, som är torpare och bor i närheten af Upsela, varit hos Bergmans vid jultiden och då sett Holmgren. (Bemalde Kjellberg är icke anträffad). Att Holmgren yttrat det i Bergmans bostad, å en vägg derstädes, skulle finnas ett litografikort föreställande ÅFrälsaren, under hvilket ban gömt och medelst två knappnålar fastsatt prestbetyget, och att det skulle åä bemälde stycke finnas hål efter knappnålarne. (Denna uppgilt har vid anställd undersökning befunnnits sanningsenlig). Holmgren hade yttrat, att i en skänklåda i Bergmans rum skulle finnas en litografi, föreställande en Åsydamerikansk Terzeron, på hvilken han å baksidan med ett kol ritat en mängd svarta streck (hvilken uppgift äfven befunnits sanningsenlig); att Svensson 8 dagar före Holmgrens afresa från Stockholm inkommit till Bergmans och då skiekat Bergman efter bränvin samt under tiden då han varit ensam med Holmgren tagit denne senare i kragen och nedbojt honom till golfvet samt under hotelse att eljest döda honom, aftvungit honom följande ed: Jag, Carl Fredrik Holmgren lofvar och svär vid Gud och hans heliga Evangelium, att om jag för denna sak blir fast och om jag för densamma än får gå till stupstocken, aldrig nämna någonting: på detta tager jag himmel och jord till vittne, så sannt mig Gud hjelpe till lif och själ; art Bergman för Holmgren berättat, i Kjellberge närvaro, det han och Svensson samma afton gåt till Johannis kyrkogård, och att Svensson derstädes uppmanat Bergman att gemensamt med honom mörda Holmgren, under föregifvande dels att de behosde de penningar Holmgien ännu innehade, och dels att han var rädd att om Holmgren blef gripen för stölden, han då kunde angifva dem Detta bade Bergman gått in på, emedan han sjelf var rädd för Svensson, Sjelsva mordförsöket skulle tillgå så, att de påföljande Söndags afton skulle beställa en droska att möta vid Johannis kyrkogård, för att deri transportera Holmgren från staden, att de sedan skulle taga vägen utom Hornstull och derstädes stiga ur samt under någon förevändning locka Holmgren in i skogen och derstådes döda honom. Alla dessa ofvanstående uppgilter ha vid förhörs anställande med Bergmans, på det bestämdaste förnekats, och förklarade de, att de icke eng kände Holmgren, och att han aldrig bott hos dem. Svenssons deremot ha vid med dem anstäldt förhör väl medgifvit att Holmgren en natt bott hos dem, men neka till att af honom ha mottagit några pengar, eller att de sett honom innohafva några sådana; icke heller hade de vetat af att han bott hos Bergmany. Margreta Norman har på det nogaste blifvit estersökt, dels i Stockholm och dels i Lisma i Huddinge socken, på hvilket senare ställe hon vistats en langre tid, men utan att kunna anträffas. Holmgren berättade vidare, att han vid sin afresa från Stockholm af de stulna pengarne endast hade qvar 620 rdr; att han af dessa pengar användt 20 rdr till resan och att han vid sin ankomst till Köpenhamn för de återstående pengarne köpt kläder samt diverse saker, jemte biljett tilr Amerika för 359 rdr; samt att han från Köpenhamn afskickat bref till Bergmans, hvilket dock denze senare nekar för. På grund häraf har blifvit efterhördt hos stadens brefbärare, men kunde icke någon af dem påminna sig hasva varit med något utrikes bref i n:r 57 Luntmakaregatan, tillaggande de likväl att de tro sådant vara möjligt. Margreta Norman hade en dag i medlet af Mars legat hos Svenssons om natten, och bar derefter varit synlig å Luntmakaregatan. Vid den fortsatta ransakningen i Onsdags vidhöll Holmgren riktigheten af sin senaste bekännelse. Under protokollsjusteringen tillkommo några tillägg till hvad här ofvan berättats. Så hade Svensson, då Holmgren kommit för att återhemta de i en butelj nedstoppade penningarne, förklarat att de ej funnos i vedkällaren, utan hade han (Svensson), rädd för upptäckt, nedgräft buteljen med penningarne vid Tegelviken. — Vid det tillfälle då Svensson hos Bergmans aftvingat Holmgren eden, hade han desstörinnan sökt förmå honom (Holmgren) att resa från Stockholm, tillsvidare lemnande penningesumman i förvar hos Svensson, hvilken lofvade att då Holmgren komme på såker ort tillsäuda honom pengarne. Då Holmgren nekat resa utan de 1,300 rärna hade Svensson blifvit vred och i det han kustade Holmgren till golivet hotat att mörda honom, men sedan Holmgren bedt om nåd nöjt sig med att affordra honom ofvannämnda ed. Angående det tillämnade mordet, som skulle begås å Holmgren utanför Skanstull, sades att Svensson, i samråd med Bergman, hade på följande sätt uppgjort planen, buru det skulle gå tll vid Holmso oh 2—