Göteborgsposten – 3 april 1869, sida 2

des d. 30 Mars Socker 9I, och kursen 1112). Rattegangsoch PolissakerFrån Stockholm. Stockholms mysterier. Våra läsare torde erinra sig, att för någon tid sedan en betjent eller kontorsvaktmästare Holmgren tillegnade sig några rekommenderade bref, hvilka han af ett postbud mottog fö: att inlemna till sin husbonde, grosshandl. Weber; att han i stället aflägsnade sig med brefven, uttog penningarne ur desamma och begaf sig till Köpenhamn. Han blef der gripen och återförd till Stockholm. Inställd för rådhusrätten berättade han huru han kommit till Köpenhamn och hvad han gjort at penningarne. Men under det att ransakningen fortgick besinnade han sig bättre och då målet åter förevar i förra veckan berättade han mycket utförligt om huru han tillbragt tiden i Stockholm, innan han begaf sig å väg derifrån. Inga åhörare fingo derunder vara inne vid rätten. Hans nya upplysuingar föranledde vidlyftiga efterforskningar, hvilka verkställdes af konstapeln Rooth vid detektiva afdelningen. I Tisdags, då målet ånyo förevar, upplästes hvad Holmgren berättat och hvad Rooth kunnat om sunningen häraf utröna. Denna berättelse meddelas bär nedan temligen fullständigt. Den sprider ett högst märkligt ljus öfver ställningar och förhållanden inom vissa delar af Stockholms befolkning och är stundom i hög grad romantisk, så att den erinrur om Eugene Sues Parisermysterier: Holmgren berättade, att tre veckor innan han begick stölden hos grosshandl. Weber träffade han å Stora teatern en betjent vid namn Olsson, anställ hos grefve Piper. Olsson omtalade för Holmgren at: dennes förre husbonde, en baron Kurck, skulle komma till Stockholm. Holmgren, som bestulit denne, tänkte då, af rädsla att träffa honom, först begära afsked från sin tjenst hos hr Weber, men beslöt i stället begåaestöden. Samtidigt härmed träffade Holmgren en qvinsperson vid namn Margreta Norman, då boende i buset n:o 46 Luntmakaregatan, vid hvilket tillfälle denna lofvadegskaffa honom ett rum, hvarest han kunde hålla sig dold, i händelse han skulle stjäla. Ett par dagar derefter kom bemälda Norman och underiättade honom att hon skaffat honom bostad hos en fiskare vid namn Erik Gustaf Bergman, boende i buset n:r 57 Luntmakaregatan; att hon sedan åtskilliga gånger varit hos Holmgren och efterhört om han icke kom snart, och han hade vid en af dessa tillfällen å Luntmakarosatan för Norman omtalat, att han tänkte tillgripa rekommenderade bref. För någon annan har han ej omtalat detta. Norman hade vid detta tilltalle äfven tillstyrkt Holmgren att begå sagde tillgrepp och af honom erhållit löfte att bekomma penningar lör Ofverfari till Amerika. Genast efier stoldens föröfvande hade han gått till Bergman, men då ej träffat honom hemma, utan endast ett med honom inneboende fruntimmer, vid namn Sofi Kjellberg, som på tillfrågan hvarest Bergman funnes, svarat att han gått ut. Han hade derifrån begifvit sig till Normans bostad, men då han icke heller träffade henne hemma, hade han gått till ett gift par vid namn Svensson, hvarest han träffade deras son, som han skickade efter föräldrarve, hvilka voro på Hötorget. Då dessa straxt derefter kommo hem, illsporde han dem om han fick hyra rum hos dem, hvartill de genast gålvo sitt bifall. Vid detta tillfälle hade han för dem omtalat att han begått stölden och velat gifva Svenssons hustru en 10-rdr-sedel, den hon dock ej velat direkt mottaga, utan sagt: Lägg dem på skänken, så kan jag atminstone gå ed på att jag aldrig af Holmaren mottagit några pengar; att ban derefter lemnat Svensson två st. 100-rdr-sedlar för att vexla, hvilket denne äfven verkställt i en kryddbod i hörnet af Barnhusträdgårdsgatan och Dtorwninggatan, och hade Svensson, vid återkomsten, af Holmgren erhällit 50 rdr. (Uri ifrågavarande kyyddbod har esterhörts angående ofvannämnda uppgift. men har ej någon upplysning kunnat vinnas, enär bodbetjenten ej kunnat påminna sig forhå landet). — Den natten hade han legat hos Svensson. Pa morgonen hade makarne S. gått till torget och under sen bortovaro haft Holmgren inlåst deras rum. — Medan pojken dagen förut hemtade sina föräldrar (Svenssons), hade Holmgren i kakelugnen uppbrännt brefven, sedan han först uttagit pengarne, utgörande sammanräknadt 1,525 rdr. (Angående hr Webers uppgift att summan skulle utgöra 1,576 rdr, tror Holgren sådant vara möjligt, enär han icke så noga räknade pengarne). Då Svensson kommit tillbaka från torget, kl. 1 på c. m., hade mannen yttrat att det vore bäst att Holmgren sökte sig en anvan bostad, emedan han icke kunde låta Holmgren bo Les dem längre, derföre att de hade en barnhnsgosse, som han trodde ej kunde tiga. Holmgren hade då i sällskap med Svenssons pojke gått ut på aftonen och hyrt rum i hotell Kanan. n:o 18 Brunkebergs torg, vid hviket tillfälle pojken, enl. af modren erhållen instruktion, gått ett stycke efter Holmgren. Sedan Holmgren hyrt ett rum på månad, för hvilket han i hyra erlade 15 rdr, begaf han sig i sällskap med pojken ut att handla, dervid ban köpte: kläder för 111 rdr, en kappsäck för 15 rår, ett par stöflar för 13 rdr, en mössa för 2 rdr 75 Öre samt en kaffepanna och en spritlampa för 4 rdr. Under tiden hade han haft på sig en öfverrock, som han fått låna af Svensson. Denna hade ban hemsädt med pojken, då de utskiljdes, vid hvilket tillfälle gossen i drickespenningar erhållit 1 rdr. Derefter hade han gått hem till hotellet och qvarlegat der om natten. Morgonen derefter (d. 18 Dec.) da han skulle gå ut hade han märkt att en person som bodde i ru:nmet bredvid, skapt fixerade honom, hvadan han, då han trodde denne person vara cn poliskonstapel, blifvit rädd, tagit en droska och äk direkte upp till Bergmans. Vid ankomsten dit hade Bergman i anseende till ofvannämnda Sofi Kjellberg: innevaro i rummet, mött honom i dörren och bed: honom gå ned i källaren, för hvilket ändamål har öppnat en i förstugau varande källarlucka. I källa