Göteborgsposten – 3 april 1869, sida 1

och inackordering om så önskas och är bums hemmastadd i dina nya förhållanden. Du slår dig beqvämt ner i den bemtrefliga soffan med rödoch hvitrandiga öfverdraget, tänder en god cigarr och njuter af ditt sorgfria väsen; han, din olycklige broder, kanske din närmaste granne, har icke en vrå att hvila ut i, icke en möbel att luta sitt trötta hufvud emot, och Gud vet när den fridens timma skall slå, då han kan i ro få röka sin cigarr. Men — det gifves en förbarmande genius äfven för olyckliga hyresgäster och det är den som i år strör vårsolens guld ötver flyttningsdagarnes kaos, som skickar hennes vänliga strålar in äfven i den torftigaste boning, det är åtminstone sol i naturen om det också är mörk, dyster natt i månget menniskohjerta, kring hvilket hatet eller förtviflan svept sin kolsvarta slöja. I dessa orons dagar infaller också Nya Teater-aktiebolagets ordinarie bolagsstämma. Det har i år velat synas som om man med mera allvar än nu en tid bortåt varit fallet, börjat reflektera öfver möjligheten att för en kommande säsong kunna erbjuda vår publik någon mera gedigen dramatisk själaspis än den lösa mat, hvarmed den i allmänhet under sagde period fått hålla till godo. Det af hrr teaterkomiterade framställda och af en bland dem, hr Pontus Firstenberg, å bolagsstämman ytterligare utvecklade törslaget om teaterns uthyrning åt en entreprenör, till en början under ett års tid, torde väl böra behjertas af hvar och en, som icke utan smärta kunnat se vår vackra teater öfverlemnad till spelrum för den förste, bäste(!) ambulante teaterdirektörs dramatiska fuskerier. Men för att frågan nöjaktigt skall kunna utredas, fordras i främsta rummet för detta företag, liksom för alla alla andra i denna snöda verld, penningar. Det fordras att en understödsfond här bildas, hvarigenom denne entreprenör skall ega en fast grund, hvarpå han sedermera kan uppföra en publiken och teatern värdig byggnad. Utan denna grund bli alla planer, alla förslag, endast luftslott, hvilka falla vid första pusten från verklighetens kalla vind. Att bildandet af en sådan fond icke bör ligga utom möjlighetens område inom vårt samhälle, är en förhoppning, hvilken vi, med andra lysande exempel för ögonen, torde kunna få anse berättigad. Ja, vi drista oss att påstå, att ett fullt ordnadt samhälle måste anse som en pligt att skaffa sig en god teater. I våra dagar, då man så mycket intresserar sig för de arbetande klassernas upplysning, då man med en understundom nog låvgt drifven faderlig omtanka söker för dem undanrödja hvarje lockelse till dåliga, kroppsoch själsförslöande passioners tillfredsställande, bör man äfven vara betänkt att skaffa dem tillfälle till bildande och förädlande sörströelser. Underlåtes detta skall man åstadkomma motsatsen till hvad man velat och man handlar ungefär lika obarmhertigt som den skulle göra, hvilken väl dragit en drunknande upp ur vattnet, men sedan nekar honom kläder att värma sina frusna lemnar med. Teaterns inverkan på sederna, dess kraft som bildningsmedel, har af alla tider och alla folk blifvit erkänd och vi tro derföre, att om Göteborgs teater en gång kunde motsvara sin bestämmelse, dess betydelse för den sociala utvecklingen äfven skulle kännas och erkännas. Ett godt operasällskap, tillsvidare, för en viss del af vår publik, ett godt dramatiskt sällskap för densamma i sin helhet, se der ett önskningsmål, hvartill vi böra sträfva, ett mål, som icke bör vara svårt att uppnå, ätven om hos oss som öfverallt annorstädes den lyriska scenen kommer att få lefva på den dramatiska. Att den lyriska scenen tillsvidare måste komma att upptagas af ett utländskt operasällskap, ligger i sakens natur, men låt teatern endast hos oss bli ett behof för alla samhällsklasser och den dag skall vara närmare än man tror, då svenska språket både talas och sjunges från vår scen, då folket, samhällets kärna, icke skall sky att gripas af tonernas gudomliga makt, derföre att idet icke förstår hvad som sjungesÅtt den stora massan icke är sen att infinna sig, då tillfällen gifvas till billig konstnjutning, syntes bäst Påskdagen, då dir. Rohde gjorde en briljant affär på sin folkkonsert. Ett upprepande af denna musiktillställning, i sin helhet en af de mest lyckade som här på länge åstadkommits, skulle utan tvifvel aflöpa till ömsesidig belåtenhet. Verdis Maskeradbalen hade vid sitt första uppträdande en lika afgjord som berättigad framgång. Då operan antagligen kommer att uppföras ännu flera gånger, skola vi i nästa krönika återkomma till densamma. Så mycket torde man dock efter denna första representation kunna säga, att nemligen så väl sjelfva operan som utförandet deraf erbjöd så mycket af verkligt intresse, att vår publik stannar i stor förbindelse hos hr Strakosch, som introducerat detta den snillrike kompositörens mästerstycke på vår scen. M:ll Gurly Åberg kunde, oaktadt den bråda flyttningstiden, vid sin soiråe i Onsdags glädja sig åt en talrik publik, som vid flera tillfällen genom lifligt bifall visade sina sympatier för den unga, intagande recetttagerskan. Sophie Arnoulds af yppiga buketver strålande blomsterbord visade äfven att hyllningen icke ensamt inskränkte sig till 42 NDND 27 AASA. Ah 7D 129—24— — —— — — — 2 9 AA 12