Göteborgsposten – 31 mars 1869, sida 2

Från Utlandet. Om — säger Gaulois — hr von Bismarck är orolig, och hans oro är synbar för alla menniskor i Tyskland, så måste man tillstå, att det ej är utan skäl. Han ser i sjelfva verket, oaktadt sitt nära förhällande till prinsen af Hohenlohe, Baierns premierminister, detta undslippa hans inflytande. Yttringar af önskan efter oberoende förråda sig alltjemt i Frankfurt, 1 IIannover ete. Wörtemberg är icke underkastadt, Sachsen är ej pålitligt, och de militära ätgärder, som den preussiska regeringen vidtager för att sammansmälta den sachsiska armen med den preussiska, upptagas med stigande ovilja i Dresden. Preussen vill i detta ögonblick införa sin uniform i de sachsiska kavalleriregementena, hvilken önskan väcker allmän förbittring i Sachsen. Man kan nu säga, att prestigen från Sadowa förbleknar och att fruktan för Preussen börjar försvinna. Detta är så till vida sannt, som i Tyskland ett alltmera hörbart missnöje förmärkes med de omåttligt stegrade skatterna — en foljd af Preussens befrielse-regime. Dessa skattebördor bli mer och mer odrägliga, isynnerhet som handel och industri ligga nere och sforvärtskällorna derför betänkligt sina. Det diplomatiska nederlag, Preussen i afseende på Belgien lidit gentemot Frankrike, är ej heller af natur att hålla hr Bismarcks glans uppe. Det oäkta bladguldet afskafves så latt vid minsta stöt. Den preussiskt sin; nade pressen i Tyskland helsade som bekant på sin tid belgiska kammarens antagande af