Göteborgsposten – 31 mars 1869, sida 1

I begge kamrarne väcktes åtskilliga motioner, åsyftande en förändrad lagstiftning rörande fattigvården. IIvardera kammaren har för denna fråga nedsatt ett tillfälligt utskott. Första kammaren har redan fått sitt förslag färdigt; det har diskuterats en gång och några punkter återremitterades, men nu är förslaget färdigt. Andra kammarens tillfälliga utskott har satt sig i efterhand, och så godt kan det vara. Om den nu gällande fattigvårdslagstiftningen icke är ändamålsenlig, emedan den icke är nog sträng, så är det fara värdt att man nu gör den allttör sträng. I det af Första kammarens tillfälliga utskott uppgjorda förslag till fattigvårdsstadga förekommer en bestämmelse, hvilken sannolikt i Andra kammaren skall adopteras, men hvilken skall medföra ohyggliga verkningar. Stadgandet går nemligen derpå ut, att pröfvingen af frågor rörande sattigunderstöd tillkommer i första instansen fattigvårdsnämnden, och det är naturligtvis riktigt, men i andra instansen kommanalnämnden, öfver hvars beslut besvär icke tår anföras. Man kan ganska lätt föreställa sig hvarthän ett sådant stadgande skall leda, särdeles på landet, der ofta nu den ytterligaste hårdhet utöfvas mot fattiga ålderstigna, som helt enkelt bortauktioneras till den minstbjudande. Om nu kommunalnämnden, som på landet oftast utgöres af samma personer som sitta i sattigvårdsnämnden, definitivt skall bestämma hvad en stackare skall åtojuta i understöd, så är icke blott tänkbart, utan närn nog säkert, att detta understöd blir så ytterst knappt, att det endast blir en legaliserad svältkur, som skyndsamt leder till grafven. Då jag erfarit att min korta redogörelse för grefve L. af Ugglas yttrande i Första kammaren, rörande anslaget till K. teatern, såtillvida blifvit missuppsattadt, att några af mig gjorda reflexioner rörande nuvarande direktörens olämplighet ansetts vara hemtade ur grefve af Ugglas yttrande, så vill jag något fullständigare för detsamma redogöra. Grefve af Ugglas ansåg, att såframt statsbidrag för framtiden skulle kunna påräknas, blef det nödvändigt att förändra teaterns ställning från en kunglig teater, hvilken till sin organisation och medlens användande var af konungens godtycke beroende, till en konstanstalt, stående under vederbörande departement, hvars chef egde att åt teaterns styrelse och förvaltning egna ledning och utöfva kontroll. Man bör icke påräkna att representatoren skall anslå de betydliga belopp, som e fordras för att upprätthålla teatern, derest icke säkerhet vinnes, att det estetiska intresse, för hvilket sagde medel lemnades, verkligen t.llgodosågs, och penningarne icke, såsom nu till ej obetydlig del sker, bortplåttras till pensioner och nådegåfvor åt personer, som förstått tillvinna sig högstdensammas ynnest. — Derjemte framhöll grefve af Ugglas såsom nödvändigt, att snarligen vidtaga en sådan reorganisation, på det att icke K. teaterns skulder, hvilka, utom det belopp hvartill inköpet af Dramatiska teatern uppgår, på sex är stigit ifrån 82,000 till 247,000 rdr, skulle växa till en sådan höjd, att otänkbart blefve det representationen skulle vilja öfvertaga teatern. För några dagar sedan fattades, efter anställd votering, i särskilda utskottet tör behandling af frågan om landtforsvarets ordnande ett i flera afseenden högst märkligt bes-ut; det gick nemligen derpå ut att hela indelningsverket skulle aflösas. Nämnde beslut står i uppenbar strid icke blott med krigsministerns afgifna förslag till landtförsvarets Ardnanda utan Ffoan mad 12287 ara riladama