Göteborgsposten – 31 mars 1869, sida 1

Herr Lecoq . Roman af Emile Gaboriau-. (Öfvers. fr. Franskan.) inföll Lecoq, anser ni att herr dEscorval och den sig så kallande Mai äro fiender? — Parbleu! svarade den gamle mannen i sin gällaste ton; bevisa ej omständigheterna detta. Om de vore vänner, skulle domaren sannolikt ha spelat sin roll och den anzlagade ej försökt att strypa sig.. Men tack vare dig blef Mai räddad... ty det är dig han är skyldig lifvet. I sin tvångströja kunde han ingenting företaga om natten... Ah! hvilken natt bör han ej ha utstått! Hvilka lidanden! hvilka själsqval! Också då han om morgonen förde honom till förhöret var dot med ett slags raseri, hvars utbrott förvånade dig, du förblindade, som han störtade in i domarens kabinett. I detta kabinett trodde han sig skola återvinna herr ÅEscorval triumferande öfver hans olycka. Jag tror ej att han hade för afsigt att störta sig på honom, men han ville säga till honom: — Nåväl! ja .. det är jag. Ödet har blandat sig i spelet; jag har dödat tre män, jag är öfverlemnad åt ext — LL 2 KA AFA — Sålunda,