Göteborgsposten – 24 mars 1869, sida 1

sinnas i tillräcklig mängd. Men han lade sina ord så väl att man gaf honom några små uppdrag. Ian utförde dem väl. Det svåraste blef undanröjdt. En afgjord framgång i ett fall der andra hade misslyckats bestämde honom. Han fick nu allt flera tillfällen att göra sina ovanliga anlag såsom efterspanare gällande. Affären med m:me B..., bankirens hustru krönte hans rykte, Rådfrågad i det ögonblicket då polisen förlorat allt hopp, bevisade han med så att säga matematisk noggrannhet att den älskvärda damen måste ha bestulit sig sjelf. Man anställde ytterligare undersökningar och fann att han talat sannt. Från den stunden togs hans råd under flera år i anspråk i alla invecklade fall. Man kan dock ej säga att han hade anställning vid polisprefekturen. Då man säger anställning tänker man äfven på lön, och aldrig samtyckte denne egendomlige polistjensteman att mottaga en enda sou i aflöning. Hvad han gjorde, gjorde han för sitt nöjes skull, för att tillfredsställa den passion som blifvit hans lif, för sin ära, sin heder... Han jagade brottslingen i Paris liksom andra jaga vildsvinet i skogarne och han fann denna jagt nyttigare och långt mera spännande. Då de beviljade anslagen ej syntes honom tillräckliga, tog han ur sin egen ficka, och de polisagenter som arbetade tillsammans med honom lemnade honom aldrig utan, att medföra reella bevis på hans frikostighet. ,