Göteborgsposten – 23 mars 1869, sida 2

med ett af en stark kör af föreningens medlemmar utsordt såogstycke ur operan Faust. med ackompagnement af föreningens väl inöfvade och af 19 medlemmar bestående kapell. Deretter framträdde hr Hagerman, föreningens ordförande, och önskade med några bjertliga ord de inbjudna gästerna välkomna. Efter ännu ett sångstycke upplästes af hr Pettersson, föreningens sekreterare, den af honom författade årsberättelsen. En af såväl fruntimmer som herrar bestäende kör utförde derefter med stort bifall åtskilliga nummer, hvarefter manskören ensam afsjöng flera stycken. Derefter började dansen, som sedan fortgick under den mest animerade sinnesstämning till långt in på natten. Hvar och en tycktes särdeles belåten med den lyckade festen. Under aftonens lopp ankommo lyckönskningstelegrammer från arbetareföreningarne i Malmö och Köpenhamn. — ärtistbalen i Fredags afton var, säger Dagbl. ett af de mest animerade sällskapsnöjena under denna vinter, Hela stora våningen i börshuset var upplåten till denna bal, hvilken bevistades af mellan 5 och 600 personer, ibland hvilka man såg allt hvad hufvudstaden eger utmärkt inom konstverlden. De församlade helsades välkomna af hr Knut Almlöf, hvilken uppläste ett af hr Frans Hedberg författadt poem, som väckte allmänt bifall och hvari redogjordes för ändamålet med festen samt erinrades om framl. Pierre Deland, hvilken stiftat Dramatiska och musikaliska artisternas pensionskassa till förmån för hvilken balen gafs. Efter Dag. Nyh. lemna vi vidare följande pihanta detaljer af densamma: Sedan hr Fredrikson, som var dansdirektör, deklamerat ett af en af våra yngre vitterbetsidkare försattadt poem till damerna, utfördes ett upptåg: Det gamla hkonstnärsparetk skrifvet af hr Jolin. Ni törstår väl att det var roligt. Det gamla konstnärsparet representerades af en herre i drägt från 1820-talet — det var hr Almlöf, det kände man då igen, ehuru väl han än var maskerad — henne kände man icke på länge igen, men till slut upptäcktes damen vara — hr Jolin. De gamla hade förlofvat sig med hvarandra för femtio år sedan; mycket af hvad do upplelvat under sitt Åteaterlis erinrade de hvarandra om, till åhörarnos stora gamman; nu ämnade de gifta sig, och de skulle nog göra det, men de måste tänka på hvad som komma skulle. Ville inte publiken vara så god och försäkra dem att deras efterkommande skulle få åtminstone halfpension ur kassan? — Upptåget framkallade ett nästan oafbrutet skratt. Man dansade åter: man hörde Bondbrollopet af Aug. Söderman utföras af valda röster — det var visst första gången man här i Stockholm hört denna märkliga komposition; man borde en lofvande ung sangerska, m:ll Widen, i Wårendsdrägt, föredraga Smälandsstickans sång af W., en signatur, hvars känsliga toner numera sällan klinga; man hörde hr Dahlgren i kostym sjunga Spelmannens visa?; och så fågade hr Knut Almlöf om icke de församlade skulle vilja köpa Smålandsflickans sång för 10 öre exemplaret, så kunde smålanningarne få någov glädje med af festen, Jo, det gick man gerna in på. Men man ville icke göra Wärendsflickan besvär med att vexla, man gaf henne en rdr, tio rdr exemplaret och sålunda hopsamlades på ett ögonblick nära 300 rdr åt de nödlidande i Småland. Så intog man med större tillfredsställelse souper och dansade åter till kl. 2. Det var en glad bal, en vacker bal, en lyckad bul, och den lärer lemna omkring 1,200 rdr i behålluing åt hensionskassan.