Göteborgsposten – 23 mars 1869, sida 2

För att befria sig från honom, Lecoq, hade Mai ej behöft göra annat än att kasta åt honom en falsk medbrottsling, händelsevis anträffad i en krog, liksom en jä! gare, hvilken ansättes på allt för nära håll af en björn, kastar åt honom sin handske... I Och liksom björnen hade han låtit fånga sig i den grofva snaran! ... i Emellertid blef pappa Absinth orolig öfver sin unge kamrats dystra tystnad. — Hvart gå vi, frågade han, till Palais-de-Justice eller polisprefekturen. Lecoq hoppade till vid denna fråga, som på ett grymt sätt återförde honom till det närvarandes tröstlösa verk. lighet. — Till prefekturen! . .. upprepade han; hvad skulle jag der att göra? ... utsätta mig för Gevrols förolämpningar? Dertill fordras ett mod som jag känner mig ej ega. Jag känner mig lika litet ha styrka att gå till hr Segmuller och säga: Förlåt, ni har bedömt mig allt för gynnsamt; jag är ej annat än ett dumhufvud! ... — Hvad ämnar ni då göra? — Åh, jag vet inte... kanske fara öfver till Amerika, kanske kasta mig i floden... Han fortsatte att gå omkring hundra steg; dercfter stannade han plötsligt. : — Nej! utropade han i det han förbittrad stampade i marken, affären skall ej få stå qvar på denna punkt. Jag har svurit att jag skall ha lösningen till gåtan, jag skall ha den. Nen huru, när och genom hvilka medel? ...