Göteborgsposten – 23 mars 1869, sida 2

De svenska qvarfetisångarne ha nyligen gifvit en konsert i Havre, om hvilken Journal du Håvre innehåller söljande smickrande recension: Det alltför höga inträdespriset hade afskräckt publiken, och den svenska qvartetten lät höra sig af omkr, endast 60 personer. Med applädissementer, inropvingar och dacaporop var man mycket slösaktig i denna lilla samling af dilettanter, så att detta i hög grad utgjorde en ersättning åt de fyra ovanliga konstnärerna för denna likgiltighet, som icke var föranledd af wissaktning för deras talang. Deras med beundransvärd skicklighet ntförda stämmor sammansmälta till en så sullständig ensemble, att sången oafbrutet tyckes vara ackompagnerad af en orgel med pipor uf kristall. Dessa instrumentartade toner ega verkligen någonting så mildt och ljuft, att man hvarken i teaterorkestern eller i kyrkoorgeln får höra en så idcel klang. An är den aftonvindens susning i harpans strängar, än är det folkvisans sprittande löje, ackompagneradt af guitarr, än är det en stridssång blandad med vapenlarm, än är det en ljuf, ren, omateriel kärlekssuck, ett drömmeri af Gothe, parafrasseradt af Ossian. En hel nations själ återspeglas, förskonad af konsten, i dessa så olika uppenbarelser. Den store skald, som Frankrike nyss förlorat, har afslöjat orienten för oss på samma upphöjda sätt som den svenska qvartettens konstnärer föra sitt land till Frankrike. Utan tvifvel skall salen bli öfverfylld, om den svenska qvartettens konstnärer vilja gifva en ny konsert med rätt populära inträdespriser.