Göteborgsposten – 22 mars 1869, sida 1

särdeles karakterisk, här förut ej sjungen aria. De vid en första representation lätt förklarliga och äfven ursäkiliga spår af en viss mattighet, som hvilade öfver operans tre första akter, voro föga eller intet märkbara under der den sjerde. Operans glanspunkt, den verldsbekanta qvartetten, sjöngs på ett sätt som framkallade det lifligaste bifall. I denna gjorde m:ll Holmbergs (Maddalena) präktiga röst förträlslig effekt. Hr Garcia skapade at Sparafuciles obetydliga parti en sjelsständig och helgjuten karakter, derigenom ådagaläggande huru den öfverlägsne konstnären äfven i det lilla förmår att ingjuta en fläkt af sin storhet. Den sceniska uppsättningen är ganska omsorgsfull och den i första akten inlagda baletten, utförd af Mindre Teaterns balettsällskap, förtjenar särskildt erkännande. Marie Bebådelsedag uppfördes Barberaren i Sevilla för temligen glest besatt salong, men på ett sätt, som med skäl kan kallas ypperligt. Vi nämna exempelvis endast br Garcias framställning af Basilio, en prestation som i sin helhet kan sättas vid sidan af det yppersta som någonsin skådats och hörts på vår scen. Igår uppfördes Rigoletto-ätör andra gången och för godt hus. De förut märkbara ojemnheterna voro nu mindre väsentliga och ensemblen vida bättre. Hrr Sabattini och Guadagnini eröfrade rättvisligen lejonparten af aftonens bifall och den förre kan genom sitt omsorgsfulla utförande af hertigens parti sägas ha tagit ett stort steg i allmänhetens ynnest. Qvarretten i sjerde akten gick förtraffligt, koren fyllde sin plats oklanderligt och operan i sin helhet lemnade ett synnerligen godt intryck. Skridskomajestäterna skördade som vanligt lifligt bifail för sina prestat oner. Mindre Teatern. För uteålda hus gafs i förgår och i går hr Jolins NMin hustru vill ha roligt. Det är längesedan ett dramatiskt stycke härstädes vunnit en så storartad och så berättigad framgång, som detia nya intagande alster af vårt lands förste dramatiske slorsattare. Förtjensten af denna framgång t.llkommer i främsta rummet m:ll Gurly Aberg, som i Lconoras roll utvecklar icke blott elt intagande behag, som häntör, utan äfven en dramatisk styrka, som väcker beundran. Skiftningarne i denna ur verkligheten gripna karakter återgifvas med en naturlig fi. het, som röjer den högt begålvade artisten. Publiken har också båda aftnarne på det mest entusiustiska sätt uttryckt sin belåtenhet genom applåder och inropningar, en hyllning, hvilken äfven kommit hri Strindin och Rohde vill del.