Göteborgsposten – 22 mars 1869, sida 1

relse som förorsukades af de personer som efterspanade honom? Man hade skäl att hoppas det, och sådan var domestikernas åsigt. Det var isynnerhet schweitzarens öfvertygelse, hvilken med ännu större bestämdhet upprepade sina försäkringar från första ögonblicket Lecoq träffade honom — Jag har ej lemnat tröskeln till min dörr, svor han, och det är omöjligt att någon kunnat gå ut, utan att ha blifvit sedd af mig. — Latom oss då undersöka huset, sude Lecoq. Men låt mig dessförinnan tillsäga min kamrat, som håller vakt på rue de Varennes att komma och förena sig med mig; hans qvarstannande på andra sidan muren är numera utan ändamål, Sedan pappa Absinth anländt, blefvo alla dörrarno i bottenvåningen tillslutna; mau bevakade alla utgångar och visitationen började i detta hotell, som är ett af de största och ståtligaste i saubourg Saint-Germain. Men alla verldens underverk skulle nu hvarken kunnat ådraga sig en blick eller en sekunds uppmärksamhet af Lecoq. Alla hans själsförmögenheter, alla hans tankar voro riktade på den anklagade. Utan att ha ögon för nägot, vandrade han genom dessa beundransvärda salonger, ett tafvelgalleri utan like i Paris, en matsal hvars bord voro betäckta af de utsöktaste och dyrbaraste serviser. Det var med ctt slags raseri han pådref de personer som åtföljde honom. Han upplyfte de tyngsta möbler likh lätt som om de varit fjäder, han stötte undan fåtöljer oca