Göteborgsposten – 19 mars 1869, sida 2

jag icke ville begagna yxan — och hade stenen icke varit, så hade gubben lefvat än, — Tillfrågad om han trodde, att hans straff skulle blifva större, i händelse han erkände sig halva begagnat yxan, svarade ban: Det vet jag ej. Jag tänker ingenting annat på än dödent. — D:r Bylund i Wenersborg, som verkställt obduktionen å den mördade, inlemnade till domstolen ott längre utlåtande, hvari intygades, at! den mördade ljutit döden af skador å hufvudets högra sida, hvilka skador blifvit tillfogade med ett trubbigt instrument. På tillfrågan upplyste d:r ByInnd, att han avsåg det otroligt, att den tilltalade, med en aten af uppgifven storlek, kunnat verkställa ett dylikt våld. Af hufvudskålen, som var af vanlig tjocklek, hade icke mindre än 16 sönderslagna stycken blifvit tagna ur bufvudet. Det är troligt, oaktadt mördarens nekande, att han Jagt sig i 164sät för Peter Bengtsson och med yxbammaren tilldelat denne ett slag vid venstra tinningen och sedermera med yxan sönderkrossat hufvudskålen. — Efter enskild öfverlaggning afkunnade domstolen utslag, hvarigenom Anders Svensson dömdes till straffarbete på lifstiden. Under ransakningen har Anders Svensson å cellfängelset i Wenorsborg försökt att genom hängning lörkorta sitt lif, men blilvit derifrån hindrad. Utslag i det bekanta Westerdahlska tullmålet har nu, enl. Jönk. bl., för andra gången fallit i Göta hofrätt, och dervid följande handlande i Jönköping ådomts att såsom efterräkning å för lågt beräknade tullafgifter erlägga: Jermolowsky rmt rdr 528: 46, E. Ström 872: 63. Alfred Sundströw 2,506: 69, J. BE. Salander 141: 9ö, A. W. Ahlstrand 8,419: 24, mill M. C. Petersen 120: 90. fru A. Bohle 724: 31. Farligt bref. I Kristianstadsbladet meddelas följande: På Lykkesholm och Gröndahl i Danmark föröfvades i sist. December diverse tjufverier. Åtskilliga omständigheter ledde misstankarne på ryktaren vid Gröndahl. Han häktades. Vid den undersökning, som derefter företogs, nekade arrestanten på det bestämdaste och kunde icke ösverbevisas om att vara den skyldige Sedan ban i brist på bevisning blifvit lösgifven, lemnade han följande dag ett bref vill en af Pigorna, med uppmaning att lägga detsamma i en biefläda. Han uppgaf att brefvet var till en bekant på Lolland, men det visade sig att det var adresseradt till en flicka i hans hemort, Linneröd, i närheten af Kristianstad. Eno polisbetjent öfversändes Du till Sverige, och den unga flickan, till hvilken brefvet var adresseradt, utlemnado åtskilliga kladesplagg, som Mårten Andersson (forbrytarebs namn), natten emellan första och andra juldagen lemnat i förvar, till dess han i Maj månad skulle återvända lör att fira sitt bröllop. Hon hade icke gjort några invändningar emot detta förslag; men några dagar före polisbetjentens ankomst hade bon emottagit ett bref, deruti hon underrättats, att sakerna voroetulna samt att gerningsmannen var arresterad, hvarföre hon uppmanades att hålla sakerna undangomda. Marten Andersson har i Sverige två gånger varit på fästning. Då polisbetjonten kom tillbaka och förevisade honom brefvet, föll modet, och ban bekände nu flera stölder. Han hade, för att gömma tjufgodset, rest ölver till Malmö och på en natt vandrat till sitt hem och ullbaka igen, tllsammans 8 mil. Han hade icke mindre än tre fästmör, en i Köpenhamn, en i Malmö och en i sin födelsebygd. På vägen till arresten yttrade han, att det förtröt honom att han icke slasit ihjäl en menniska, då hade hela saken kunnat hjelpas. -—— ———— ——