Göteborgsposten – 18 mars 1869, sida 2

derrättelser, aflägsnade ban sig mer förbryllad af hvad han : nyss erfarit än han hittills varit. Han insåg att om Mai beredt sig inträde i detta hotell, var det ej i ändamål att begå en stöld, utan i hopp att låta sina förföljare förlora Lans spår. Men var det ej att befara att han under festens buller skulle kunna uppnå rue de Grenello och fly? Han tänkte just härpå då han anlände till hötel de Sairmense. en furstlig boning, hvars oerhördt stora fagad var alldeles illuminerad. i H ; i 4 i Den siste af de iubjudnas vagnar hade nyss lemnat j slottsgården, betjenterna buro fram stegar för att slicka mareschullerna och schweitzaren, en ståtlig karl med violettfärgadt ansigte och ytterligt stolt öfver sitt präktiga livrå, tillslöt de båda tunga portdörrarne. Den unge polisagenten närmade sig denne vigtige person. — Delta är ju hötel de Sairmeuse? frågade han honom. Schweitzaren höll upp med sitt bestyr för alt granska denne djerfve gatstrykare som vågade göra honom en fråga; derefter yttrade han i sträng ton: — Jag skulle vilja råda dig, min vön, att gå din väg. Jag tycker ej om dåliga skämt och har ett godt förråd af rottingar . . Fecoq hade glömt sin kostym å la Polyte Chupin. Åh! utbrast han, jag är ej hvad jag synes er vara, jag är agent vid säkerhetspolisen, Lecoq är mitt namn, se här är mitt tjenstetecken om ni ej tror mig på mitt