detsamma, kunnat tillåta sig tillochmed mycket, som det utan den allvarligaste protest aldrig skulle vågat på Ludvig Filips tid. Då var Preussen ännu icke, hvad det är i dag, och Italien stod bedjande ej blott utanför Rom, utan äfven för Venetien. Sedan dess har likväl mycket ändrats i åskådningen härstädes. Fastän John Bright sitter i kabinettet och non-interventionspolitiken prisas lika varmt som före 1866, skall man nu icke så lätt höra en engelsman påstå, att den engelska regeringen alls icke behöfver bry sig om hvad som försiggår på kontinenten, äfven om det garanterade Belgien hotas. Slagtningen vid Sadowa har böjt ej blott det preussiska, utan äfven det engelska modet. Ett angrepp af Frankrike på Belgiens oberoende skulle nu icke mera finna England såsom en handfallen åskådare. Hvem som än sutte i utrikesministeriet, Clarendon eller Stanley eller Bright sjelf, så måste han gripa till vapen, för att stå vid Preussens sida. Det skulle draga länge ut, innan England gjorde det, men det ligger utom allt tvifvel, att det skulle göra det. Men om Preussen bedroge sig? Af allt framgår, kortligen taladt, att ställningen börjar bli mer och mer betänklig. Frankrike fortsätter inför dessa eventualiteter med sina rustningar. Sjöministern Rigault de Genouilly har gifvit befallning om, att samtliga de franska transportfartygen skola hållas färdiga till d. 1 April. Krigsministern Niel låter proviantera sästningarne vid östra gränsen med bröd och har bl. a. skickat 7,000 kistor med sådant till Belfort. En berlinertidn. utbrister med anledning häraf: Endast Preussens alldeles korrekta politik i förening med landets kraftiga hållning kan afvärja olyckan af en allmän sammanstötning. — Preussen har således gjort Belgiens sak till sin. Dagens tolegrammer, omtalande Englands bemödands att åbägabringa en utjemning mellan Frankrike och Belgien, angifva ytterligare, i hvilken farlig situation Europa för ögonblicket besinner stig. Inför tuktpolis-domstolen i Paris är f. n. en process anhängiggjord, i hvilken några medlemmar af det s. k. svarta bandet från London spela hufvudrollen. Tre medlemmar af detsamma vid namn Meyer, Stanbridge och Ilinski hade neml. lyckats att för 104,000 fres tillnarra sig diamanter och sidenvaror från ett par köpmän. Meyer blef gripen och erkände, att han sålt varorna till firman Die Gebruder Lehmann. Fyra af dessa bröder (de äro sju, hade för några år sedan ej en sou och ega nu millioner) sitta på de anklagades bänk. Medlemmarne af majoriteten inom Spaniens cortes ha på en sammankomst beslutat att till kompletterande af armens kontingent bevilja 25,000 man såsom den sista utskrifningen och att för framtiden värfvandet af frivilliga för armcen skall införas. Det är anmärkningsvärdt! Hollands andra kammare har med 41 röster mot 31 antagit ett väckt förslag om afskaflandet af stämpelskatten för tidningar, främmande tidningar inberäknade. Lagen skall med d. 30 Juni d. å. träda i kraft. Den fransk-atlantiska kabeln har fått en ny icke föraktlig konkurrens. Förenta Staternas representanthus har neml. gifvit ett nytt bolag korporationsrätt till förfärdigande, nedläggande och begagnande af en eller flera atlantiska kablar trån Amerika öfver Azoriska oarne till franska kusten. Bolaget tänker nedlägga tvenne kablar, hvilka äro 2,000 eng. mil långa och 400 d:o kortare, in den nu arbetande kabeln. Muan skall äfven använda en uppfinning, törmedelst hvilken tvenne olika strömmar kunna på samma gång och i motsatt riktning gå genom kabeln. —— — UBu