Göteborgsposten – 15 mars 1869, sida 2

vår man ej beger sig till hötel de Msriembourg, som jag antager, skall jag återkomma hit och följa er i s åren. En droska stod: i närheten, han steg upp deri och befallde kusken köra kortaste vägen till banstationen för nordbanorna. Han ansåg sig nätt och jemnt ha så mycket tid som fordrades för att göra de nödiga förberedelserna. Derföre betalade han kusken redan under vägen för att ej derföre behöfva göra något uppehåll, och uppsökte i sin portfölj, bland alla de aktstycken som herr Segmuller anförtrott honom, det hvaraf han skulle ha behof. Vagnen hade ej förr stannat framför jernvägsstationen än Lecoq var på marken. Han skyndade rakt till hotellet. Liksom förra gången fann han den blonda m:me Milnor sittande på en stol framför fogelburen, envist pluggande med sin tyska fras, på hvilken staren lika enviat svarade: Camille! ... hvar är Camille? Den vackra enkan brydde sig ej om att förändra ställning vid åsynen af gatstrykaren som inträngde i hennes hotell. — Hvad vill ni? frågade hon i en föga uppmuntrande ton. Lecoq helsade så ödmjukt han kunde, i det han bemödade sig att genom sin hållning motverka det intryck som hans eländiga drägt borde uppväcka. Zm LA